Igång på Mallis

Det har varit en minst sagt lång dag. Upp mitt i natten och efter tåg, flyg och buss var vi så på plats i Alcudia. Som de cykelnördar vi är så lades fokus direkt på att mecka ihop hojarna och – hör och häpna – otekniska jag lyckades få ihop Vengen utan större problemJ.

Latte på Arlanda för att bli någorlunda människa efter den hemska uppstigningen mitt i natten. Man är så där lagom pigg efter två timmars sömn...

Perfekt att åka med en kaffeälskare. Daniel - grabben som är utrustad! 

Hmm, Daniel trodde sig vara klar med monteringen av hojen, men personligen brukar jag föredra att hoja med pedaler, det kan eventuellt underlätta cyklandet...

Turen bjöd väl egentligen inte på några nämnvärda sensationer. Själva cyklingen bestod av lugnt rull i två timmar och ett par igångdrag på olika tunga växlar. Dagens händelse skedde i samband med vårt fikastopp. När vi skulle ställa ifrån oss cyklarna kom det fram en random spanjor i 5-6-årsåldern. Utklädd och med en ritad mustasch (det var någon karneval i Can Picafort) sade han något vi inte förstod och sedan – bara sådär – daskade han till Daniel på häcken. Alltså jag höll på att dö av skratt och så fort jag tänkte på det inträffade senare under passet åkte jag runt och flinadeJ!

Det är så här asfalten ska se ut, då leker cykellivet! 

Perfekt för oss som är obekanta med ön att kunna läsa in oss på kartan under fikapausen. Mitt lokalsinne är allt annat än bra, det var typ först 50 meter från vårt hotell som jag började känna igen mig...

Daniel tyckte att sex mil var för klent så han fortsatte att hoja en sväng - inne i hotellkorridorerna. #ingakonstigheter

Hittade ett schysst gym på hotellet efter rundan och allra bäst, jag hittade mina rätta vikter! 

Imorgon börjar lägret på riktigt, då är det nämligen dags för första sextimmarspasset. Blir skoj med en heldag i sadeln och häng på något schysst fik längs vägenJ!