lördag 30 september 2017

Fredagsfys och fredagsmys

Vad mer kan begäras av en fredag än att vara ledig, köra ett roligt velodrompass och inmundiga god mat och dryck på kvällen?

Även om det är lite av off season för tillfället har jag inte släppt cyklingen helt. Först och främst är jag inte urbota less på att hoja och sedan innehåller hösten planer på både nationellt och internationellt tävlande på bana så det är värdefullt att få till något cykelpass i veckan. Tanken är att hålla träningen ostrukturerad två veckor till för att sedan trappa upp cyklandet successivt.

 
Igår kväll blev det velodrompass under ledning av Stefan Carlsson aka SM i livspussel. Tycker det är skönt mentalt att gå på de schemalagda passen! Dels är det kul att träna med sällskap och dels behöver man inte planera sin träning utan bara göra som man blir tillsagd. Blev först en lång intervall i varierad fart och sedan herr Carlssons favoritintervaller, fyror, som kördes med stegrande fart sista två min. Var ett lagom hårt pass och upplevde att kroppen kändes ganska bra för att vara andra velodrompasset den här vintersäsongen.


De gånger som det gick på riktigt fort fick jag tänka på att det väntade burgare och en kall där hemma. Hoppas inte någon som följer en superstrikt diet blir kränkt av denna bild… Bjuder på denna bild som en motpol till många andra bilder som läggs upp på sociala medier. När man checkar flödena är det annars lätt att få intrycket av att idrottare mest håller sig till olika sallader och andra kalorifria alternativ. Jag tränar mer än en medelsvensson och är mån om att äta vettig mat, men tycker samtidigt det är viktigt att kunna unna sig ”praliner”. Klart att det finns utrymme för en burgare och bärs (eller vad man känner för) ibland!

torsdag 28 september 2017

Just ride

Förra helgens träningstävling och trevliga cykelfest avslutade denna landsvägssäsong. Nu är det några veckor med mindre cykling som gäller för att ladda på de mentala batterierna inför höstens velodromtävlingar. När jag väl cyklar är det ostrukturerat och med så få siffror inblandade som möjligt – just ride helt enkelt!
Från lördagens träningstävling. Trevligt att avsluta säsongen med seger - ännu trevligare att ha avslutningsfest ihop på kvällen. Foto: Erik Pettersson

Denna tid på året är off season för många landsvägscyklister, en tid för fysisk och mental återhämtning, reflektion och en möjlighet att testa på lite andra träningsformer än hojande. Jag har själv provat på olika upplägg – alltifrån att inte cykla alls på 3-4 veckor till att dra igång den strukturerade cykelträningen för tidigt.

Enligt mig finns det inget universalupplägg för en smart och lyckad off season, utan – som med mycket annat – så beror det på en rad faktorer. Hur mår kroppen efter säsongens träning och tävlande? Hur är motivationen? Vilken typ av träning trivs du med? När behöver du vara i form nästa gång? Hur ser vardagen ut i övrigt? I rollen som cykeltränare blir det extra tydligt att det finns många olika sätt att ta sig an off season. Någon adept vandrar i bergen, en annan återupptar innebandyn och den tredje varvar korta monarkpass med löpning. Jag kan inte säga vad som är rätt och fel, utan det handlar om att gemensamt hitta ett upplägg som fungerar för individen.

För egen del cyklar jag fortfarande, men i klart mindre omfattning än under tävlingssäsong. Det blir ett par pass i veckan och framförallt ser jag till att skippa typiska ”pannbenspass”. Jag skulle aldrig få mig för att dra av 5-6 timmar utomhus i snålblåst och regn eller köra mig spyfärdig på monarken med fyror eftersom det kostar på för mycket fysiskt och mentalt. Nu handlar det mer om att hålla igång kroppen, träna för att få energi i vardagen och ha kul på passen.

Häromdagen blev det ett velodrompass, mitt första riktiga pass på nya hojen (Cervelo T3). Efter uppvärmning gjorde jag det inte svårare än att jag växlade mellan några snabba varv och några långsamma varv i den följden som jag kände för. Körde utan pulsmätare, saknar effektmätning på velodromhojen och hade inte ens igång varvtiderna. Med andra ord har jag ingen aning om hur jag presterade – och jag bryr mig inte heller! Periodvis är det välgörande att bortse från prestation och bara köra på känsla.

Apropå känsla så är det en go känsla med fikacykling, tycker jag. Idag blev det Runn runt ihop med klasskompisen Elias och givetvis stannade vi för en fika på Torsångs Café. Varm blåbärspaj ihop med en glasskula satt som en smäck!

fredag 22 september 2017

Hålla en hel säsong

Samma visa upprepar sig varje år, att antalet startande på lopp minskar mot slutet av säsongen. Redan halvåret innan nästkommande säsong smackas det på med ”pannbenspass” på testcykel, på försäsongslägren är det all-in varje dag och det rejsas ivrigt under våren. Resultat: motivationsbrist, överbelastning och uteblivet cyklande senare under säsongen. Jag är glad över att ha lärt av tidigare misstag, att cykelglädjen har bestått under säsongen och även att många adepter har varit aktiva under hösten.

Sett till kontinuitet och cykelglädje har 2017 varit min klart bästa cykelsäsong. Först och främst har jag haft turen att vara förskonad från skador och sjukdom, vilket är en klar skillnad mot förra säsongen som förstördes av flera krascher och återkommande förkylningar. Tävlingsmässigt har nyckeln, för att låta typiskt svensk, varit att hitta en lagom nivå. Periodvis har det varit intensivt med starter, men i andra perioder har jag avstått tävlande helt för att ladda batterierna på hemmaplan.

Anundsloppet. Foto: Peter Vingstedt

Den officiella tävlingssäsongen på landsväg tog slut förra helgen i samband med Sista Chansen och Anundsloppet i Västerås. Det enda som återstår nu är morgondagens TCT, årets sista träningstävling. Även om motivationen för att träna har avtagit de senaste veckorna så tycker jag det ska bli kul att gasa 115 km race imorgon. Det är helt enkelt roligare att ta i med/mot andra än att hoja själv!

Numera är inte det primära som cyklist att fara land och rike runt varje helg, jaga massa topplaceringar och mäta cykelupplevelse i watt. Visst, när jag väl står på startlinjen gör jag självklart mitt bästa för laget/mig själv och jag tränar effektbaserat, men det som verkligen räknas är att ha hälsan i behåll och trivas med sin livsstil. Jag kommer inte grubbla över bakväxelhaveriet på linje-SM eller att jag, helt väntat, blev parkerad uppför Kinnekulle. I sammanhanget är glappande elkablar och dålig W/kg så små problem att det inte ens kan kallas för I-landsproblem… I och med säsongen 2014 – året med utbrändhet/livskris/överträning – har jag ett annat perspektiv på mitt idrottande än att jag hänger upp mig över skitgrejer på race. Istället är jag tacksam över att kroppen har samarbetat så väl under året och att cykellivsstilen har gett energi snarare än att ta energi.

Tips för hållbart cyklande
·      Ta hand om kroppen. Lyssna in om kroppen är redo för hårda intervaller, fikadistans eller vila. Att hålla efter kroppen i gymmet kan också vara en god idé för att minska risken för rygg- och knäproblem.

·      Ta hand om knoppen. Om inte knoppen är redo och i balans kommer du aldrig kunna pressa höga watt i långa loppet – oavsett hur starka påkar du har. Att vårda det mentala kan handla om alltifrån att trivas på jobbet/skolan till att ha kul på hojen.

·      Ta råd. Även om jag snart är färdigutbildad idrottstränare och coachar andra cyklister tar jag gärna råd från omgivningen – allt för att få ett utifrånperspektiv på idrottande och leverne.

·      Ställ undan hojen ibland. Om du lever på oxfilé dagligen kommer du tröttna på det också… Att ta sig en riktig off season under hösten och även att under pågående säsong ta ett par minibreak lär få dig att längta efter cykling igen.

·      Inled inte försäsongen för tidigt.  November, december, januari osv. - ja, försäsongen som svensk cyklist är förbaskat lång! Du behöver givetvis träna regelbundet under höst och vinter för att komma stark till nästkommande säsong, men gör inte träningen tråkigare än den behöver bara. Håll vissa pass helt spontana, hitta alternativ träning för att jobba med flåset (läs Vo2max) och spara på pannbenet tills längre fram under grundträningen.


Dessa fem punkter kan sammanfattas med ett ord, balans.

fredag 15 september 2017

Tudelad motivation

Till helgen ska det tävlas i Västerås, vilket blir de sista officiella landsvägsloppen denna säsong. Därefter väntar två träningstävlingar – med tillhörande avslutningsfest – innan det är dags för ett par lugnare veckor. Tycker alltjämt det är kul att tävla, men känner mer och mer att träningsmotivationen inte är densamma som tidigare under säsongen.

Bilder från förra helgens Velothon. De två sista bilderna tagna av Göran Digné

Det har varit en lång säsong. Velodromandet drog igång redan i januari och sedan har det fortsatt med alltifrån paracykel-VM (som tandempilot) till träningstävlingar under året. Det har helt klart varit en rolig och lärorik säsong och tack vare Team Ormsalva och svenska paracykelförbundet har jag fått tävla på en högre nivå än tidigare. Tack för ert förtroende!

Nu med fyra race kvar är det inte lika taggande att träna som i våras och somras. Dels blir väl inte gnistan densamma i och med att det inte återstår någon prioriterad tävling och dels gör årstiden sitt för att sänka motivationen lite. När det är sommar, 22 grader och klarblå himmel är det bara en ynnest att köra sina långpass, men nu – med intervaller av regn och snålblåst – känns det inte lika självklart att trampa långt. Kan ärligt erkänna att jag ställde in onsdagens preparationspass helt. Kom hem senare än tänkt från skolan, var allmänt seg och mörka moln på himmeln vittnade om att regn var i antågande. Bättre då att ta en lugn kväll, sova ut och försöka få till ett bra och mer meningsfullt pass nästkommande dag (läs igår).

Inte heller igår var det regnfritt... Får väl trösta mig med att det var uppehåll före och efter passet! #intebitter

Har inte blivit något längre pass under veckan. I tisdags fick det bli testcykel eftersom racern var inne på verkstan för småfix och gårdagen bestod av ett kortare intervallpass ute. Har inte gjort passen mer komplicerade än att jag först värmt upp och sedan kört det jag känt för. På TC:n blev det lite 40/20 sek samt några 30 sekunders och igår föll valet på lite tröskel, ett längre 40/20 sek block och slutligen fartlek över Skuggarvet. Har inte haft någon högre ambition än att röra på kroppen och få till något högintensivt för att ha okej ben till helgen. Mot slutet av säsongen – utan direkta mål kvar – kan man gott hålla träningen mer spontan och inte pressa sig mer än nödvändigt mentalt.


Nu ser jag i alla fall fram emot att köra Sista Chansen och Anundsloppet. Imorgon står jag, Jonas Ahlstrand och Emil Gabrils på startlinjen från Team Ormsalva. Vore givetvis skoj om Ramnässonen Ahlis vinner på hemmaplan!