Hålla en hel säsong

Samma visa upprepar sig varje år, att antalet startande på lopp minskar mot slutet av säsongen. Redan halvåret innan nästkommande säsong smackas det på med ”pannbenspass” på testcykel, på försäsongslägren är det all-in varje dag och det rejsas ivrigt under våren. Resultat: motivationsbrist, överbelastning och uteblivet cyklande senare under säsongen. Jag är glad över att ha lärt av tidigare misstag, att cykelglädjen har bestått under säsongen och även att många adepter har varit aktiva under hösten.

Sett till kontinuitet och cykelglädje har 2017 varit min klart bästa cykelsäsong. Först och främst har jag haft turen att vara förskonad från skador och sjukdom, vilket är en klar skillnad mot förra säsongen som förstördes av flera krascher och återkommande förkylningar. Tävlingsmässigt har nyckeln, för att låta typiskt svensk, varit att hitta en lagom nivå. Periodvis har det varit intensivt med starter, men i andra perioder har jag avstått tävlande helt för att ladda batterierna på hemmaplan.

Anundsloppet. Foto: Peter Vingstedt

Den officiella tävlingssäsongen på landsväg tog slut förra helgen i samband med Sista Chansen och Anundsloppet i Västerås. Det enda som återstår nu är morgondagens TCT, årets sista träningstävling. Även om motivationen för att träna har avtagit de senaste veckorna så tycker jag det ska bli kul att gasa 115 km race imorgon. Det är helt enkelt roligare att ta i med/mot andra än att hoja själv!

Numera är inte det primära som cyklist att fara land och rike runt varje helg, jaga massa topplaceringar och mäta cykelupplevelse i watt. Visst, när jag väl står på startlinjen gör jag självklart mitt bästa för laget/mig själv och jag tränar effektbaserat, men det som verkligen räknas är att ha hälsan i behåll och trivas med sin livsstil. Jag kommer inte grubbla över bakväxelhaveriet på linje-SM eller att jag, helt väntat, blev parkerad uppför Kinnekulle. I sammanhanget är glappande elkablar och dålig W/kg så små problem att det inte ens kan kallas för I-landsproblem… I och med säsongen 2014 – året med utbrändhet/livskris/överträning – har jag ett annat perspektiv på mitt idrottande än att jag hänger upp mig över skitgrejer på race. Istället är jag tacksam över att kroppen har samarbetat så väl under året och att cykellivsstilen har gett energi snarare än att ta energi.

Tips för hållbart cyklande

·      Ta hand om kroppen. Lyssna in om kroppen är redo för hårda intervaller, fikadistans eller vila. Att hålla efter kroppen i gymmet kan också vara en god idé för att minska risken för rygg- och knäproblem.

·      Ta hand om knoppen. Om inte knoppen är redo och i balans kommer du aldrig kunna pressa höga watt i långa loppet – oavsett hur starka påkar du har. Att vårda det mentala kan handla om alltifrån att trivas på jobbet/skolan till att ha kul på hojen.

·      Ta råd. Även om jag snart är färdigutbildad idrottstränare och coachar andra cyklister tar jag gärna råd från omgivningen – allt för att få ett utifrånperspektiv på idrottande och leverne.

·      Ställ undan hojen ibland. Om du lever på oxfilé dagligen kommer du tröttna på det också… Att ta sig en riktig off season under hösten och även att under pågående säsong ta ett par minibreak lär få dig att längta efter cykling igen.

·      Inled inte försäsongen för tidigt.  November, december, januari osv. - ja, försäsongen som svensk cyklist är förbaskat lång! Du behöver givetvis träna regelbundet under höst och vinter för att komma stark till nästkommande säsong, men gör inte träningen tråkigare än den behöver bara. Håll vissa pass helt spontana, hitta alternativ träning för att jobba med flåset (läs Vo2max) och spara på pannbenet tills längre fram under grundträningen.

Dessa fem punkter kan sammanfattas med ett ord, balans.