Just ride

Förra helgens träningstävling och trevliga cykelfest avslutade denna landsvägssäsong. Nu är det några veckor med mindre cykling som gäller för att ladda på de mentala batterierna inför höstens velodromtävlingar. När jag väl cyklar är det ostrukturerat och med så få siffror inblandade som möjligt – just ride helt enkelt!

Från lördagens träningstävling. Trevligt att avsluta säsongen med seger - ännu trevligare att ha avslutningsfest ihop på kvällen. Foto: Erik Pettersson

Denna tid på året är off season för många landsvägscyklister, en tid för fysisk och mental återhämtning, reflektion och en möjlighet att testa på lite andra träningsformer än hojande. Jag har själv provat på olika upplägg – alltifrån att inte cykla alls på 3-4 veckor till att dra igång den strukturerade cykelträningen för tidigt.

Enligt mig finns det inget universalupplägg för en smart och lyckad off season, utan – som med mycket annat – så beror det på en rad faktorer. Hur mår kroppen efter säsongens träning och tävlande? Hur är motivationen? Vilken typ av träning trivs du med? När behöver du vara i form nästa gång? Hur ser vardagen ut i övrigt? I rollen som cykeltränare blir det extra tydligt att det finns många olika sätt att ta sig an off season. Någon adept vandrar i bergen, en annan återupptar innebandyn och den tredje varvar korta monarkpass med löpning. Jag kan inte säga vad som är rätt och fel, utan det handlar om att gemensamt hitta ett upplägg som fungerar för individen.

För egen del cyklar jag fortfarande, men i klart mindre omfattning än under tävlingssäsong. Det blir ett par pass i veckan och framförallt ser jag till att skippa typiska ”pannbenspass”. Jag skulle aldrig få mig för att dra av 5-6 timmar utomhus i snålblåst och regn eller köra mig spyfärdig på monarken med fyror eftersom det kostar på för mycket fysiskt och mentalt. Nu handlar det mer om att hålla igång kroppen, träna för att få energi i vardagen och ha kul på passen.

Häromdagen blev det ett velodrompass, mitt första riktiga pass på nya hojen (Cervelo T3). Efter uppvärmning gjorde jag det inte svårare än att jag växlade mellan några snabba varv och några långsamma varv i den följden som jag kände för. Körde utan pulsmätare, saknar effektmätning på velodromhojen och hade inte ens igång varvtiderna. Med andra ord har jag ingen aning om hur jag presterade – och jag bryr mig inte heller! Periodvis är det välgörande att bortse från prestation och bara köra på känsla.

Apropå känsla så är det en go känsla med fikacykling, tycker jag. Idag blev det Runn runt ihop med klasskompisen Elias och givetvis stannade vi för en fika på Torsångs Café. Varm blåbärspaj ihop med en glasskula satt som en smäck!