Tudelad motivation

Till helgen ska det tävlas i Västerås, vilket blir de sista officiella landsvägsloppen denna säsong. Därefter väntar två träningstävlingar – med tillhörande avslutningsfest – innan det är dags för ett par lugnare veckor. Tycker alltjämt det är kul att tävla, men känner mer och mer att träningsmotivationen inte är densamma som tidigare under säsongen.

Bilder från förra helgens Velothon. De två sista bilderna tagna av Göran Digné

Det har varit en lång säsong. Velodromandet drog igång redan i januari och sedan har det fortsatt med alltifrån paracykel-VM (som tandempilot) till träningstävlingar under året. Det har helt klart varit en rolig och lärorik säsong och tack vare Team Ormsalva och svenska paracykelförbundet har jag fått tävla på en högre nivå än tidigare. Tack för ert förtroende!

Nu med fyra race kvar är det inte lika taggande att träna som i våras och somras. Dels blir väl inte gnistan densamma i och med att det inte återstår någon prioriterad tävling och dels gör årstiden sitt för att sänka motivationen lite. När det är sommar, 22 grader och klarblå himmel är det bara en ynnest att köra sina långpass, men nu – med intervaller av regn och snålblåst – känns det inte lika självklart att trampa långt. Kan ärligt erkänna att jag ställde in onsdagens preparationspass helt. Kom hem senare än tänkt från skolan, var allmänt seg och mörka moln på himmeln vittnade om att regn var i antågande. Bättre då att ta en lugn kväll, sova ut och försöka få till ett bra och mer meningsfullt pass nästkommande dag (läs igår).

Inte heller igår var det regnfritt... Får väl trösta mig med att det var uppehåll före och efter passet! #intebitter

Har inte blivit något längre pass under veckan. I tisdags fick det bli testcykel eftersom racern var inne på verkstan för småfix och gårdagen bestod av ett kortare intervallpass ute. Har inte gjort passen mer komplicerade än att jag först värmt upp och sedan kört det jag känt för. På TC:n blev det lite 40/20 sek samt några 30 sekunders och igår föll valet på lite tröskel, ett längre 40/20 sek block och slutligen fartlek över Skuggarvet. Har inte haft någon högre ambition än att röra på kroppen och få till något högintensivt för att ha okej ben till helgen. Mot slutet av säsongen – utan direkta mål kvar – kan man gott hålla träningen mer spontan och inte pressa sig mer än nödvändigt mentalt.

Nu ser jag i alla fall fram emot att köra Sista Chansen och Anundsloppet. Imorgon står jag, Jonas Ahlstrand och Emil Gabrils på startlinjen från Team Ormsalva. Vore givetvis skoj om Ramnässonen Ahlis vinner på hemmaplan!