fredag 14 februari 2014

Otursdistans

Idag stod distans på schemat. Allt som allt landade det på fem timmar, varav fyra timmar ute på vägarna och sista timmen dunkade jag styrkeintervaller inne på trainern. Nöjd med hur kroppen kändes, har höjt den egna grundnivån ett par snäpp sedan årsskiftet, mycket tack vare GC-lägret antar jag. Vad jag är mindre nöjd med är det tekniska strulet som tvingade mig att vända hemåt tidigare än planerat.

Oturen på alla hjärtans dag slog egentligen till på direkten. Mötte upp Bella för att köra ett par timmar ihop, men hon hann inte mer än ett par kilometer innan punkan var ett faktum. Och då snackar vi inte någon snäll liten pyspunka, det var en rejält elak punka. Däcket var uppskrapat någon centimeter. Bara för hennes del att bryta passet. Surt! Tråkigt att få fortsätta på egen hand, sällskap är alltid trevligt, särskilt så här års när cykelförutsättningarna inte är upphetsande roliga.

En ganska grå dag och ett par plusgrader bjöds. Längtar som tusan till om två veckor, då kommer nämligen distansen köras nere på Mallis istället! 

Tummen mitt i handen
Det rullade på rätt bra i 3,5h. Alltså hade inte tipp-topp-ben (det ska man inte ha på sin näst sista träningsdag på den hårda träningsveckan) men ändå helt okej. Hade ingen direkt träningsvärk från gårdagens dubbelpass (gym + trösklar). Tog mig ett pisstopp sedan jag precis kört över Enköpingsvägen. När jag skulle dra igång igen kändes det konstigt, det tog emot någonstans. Stannade till och trodde att det typ hade lagt sig massa skit på något bromsbelägg så att det gick emot hjulet. Sedan när jag slängde ett getöga på bakhjulet såg jag felet; jag hade en ”bula” på bakdäcket, dvs. slangen där hade börjat peta ut. Drygt värre att behöva stanna till för att mecka nu, man blir genast superkall av att stå still!


Drog ur lite luft och försökte peta in slangen på rätt sida om däcket. Gick väl sådär. Började bli frustrerad – hann nog få ur mig de flesta svordomarna – och hade inte mycket känsel kvar i fingrarna. Det slutade så illa att jag lyckades punktera slangen med däckavtagaren. Yes, bra jobbat! Happ, bara upp med ny slang och Co2-pump. Med endast en patron gällde det att jag fick till det på första försöket, annars skulle jag vara rökt. Såg till att trä in däcket på rätt sida om kanttråden och sedan var det dags att spruta på med Co2. Kände konstant på däcket tills jag var nöjd med lufttrycket. Sådär, nu är jag redo att hoja vidare mot Vänge – trodde jag. När jag checkade däcket närmare visade det sig att slangen återigen hade börjat puta ut – på ett nytt ställe. Kul jul! Frusen som f_n och utan fler Co2-patroner stod jag där utan att ha fått till däcket. Alltså, om vi säger så här, det är ingen slump att jag utbildar mig till ekonom och inte elektriker eller snickare. Jag är extremt ohändig! På mina cykelrundor skulle jag egentligen behöva ha en servicebil bakom och kunna vinka så fort något börjar krångla, men dessvärre är jag inte riktigt på den nivån att jag kan ha den lyxen. Nu får jag istället klara mig på egen hand och det går inte alltid så bra…

Vadtusan skulle jag ta mig till!? Ringa efter hämtning eller försöka ta sig hemöver med detta däck? Tänkte att det kanske går ändå. Släppte ur lite luft för att undvika en explosion och lossade bakbromsen helt för att den inte skulle ta emot ”bulan”. Det blev en lite vobblig känsla att hoja med ett sånt däck, men det gick ändå att hanka sig fram längs Enköpingsvägen och ta sig hem.

Trainerdags. Till styrkeintervallerna passade det utmärkt att kika på Alpe d´huez


Väl hemma förlängde jag passet lite eftersom jag inte kunde hoja så länge som jag ville ute. Det blev fem styrkeintervaller på trainern och efter att ha känt mig seg på första intervallen så artade det sig helt okej tycker jag. Med tanke på att jag redan hade hojat fyra timmar är jag nöjd med att jag kunde dra 340W på sista intervallen. Innan GC-lägret hade jag inte fixat det, då hade jag nog somnat på sängen efter 4h distansJ!

Efter-distans-käk: lax, fullkornsris, kikärtor, röd lök, cashewnötter och en klick bea. Ingen turkisk yoghurt - för en gångs skull

2 kommentarer:

  1. Jäkla vilket imponerande pannben du har. Starkt jobbat, ska bli ett nöje att cykla Vättern med dig i laget. Känner också igen din beskrivning om tillkortakommanden på "meksidan" i cykelsporten. Precis likadan själv. Ge mig en följebil, är det för mycket begärt? Med vänlig hälsning, Jonas Bohr

    SvaraRadera
  2. Tack, kul att höra=). Ska bli riktigt skoj med VR. Hade egentligen inte tänkt köra i år utan bara fokusera på tävlingar, men Sub7 kändes jäkligt lockande. Tror att vi kan fixa det med rätt väder, känns som ett riktigt starkt gäng. Haha, skönt att höra att det finns nån mer som inte är så teknisk. Mvh Marcus

    SvaraRadera