Megatröskel

Vid tröskelintervaller är det vedertaget att gneta på i 8-9 minuter åt gången eller möjligen dra en långing på 20 minuter. Att dra en tröskel på 40 minuter, däremot, är knappast lika vedertaget, fast – stollig som jag är – så bestod dagens träning av just detJ.

Dags att rensa skallen från paragrafer och göra något så hjärndött som en lång tröskelintervall

Jaha, vad kan man säga om en sådan tröskel då? Ja, först och främst ska jag inte sticka under stolen med att det var skittråkigt, det känns verkligen som en EVIGHET. Men rent fysiskt tyckte jag faktiskt att det var lättare än att dra 5-6 stycken åttor. Man kommer in ett fint flow av att inte ta någon vila och latmasken inombords får inte komma till tals när vilan skippas. Annars är det lätt så att man slöar till sig när man trampar ur mellan intervallerna och när man väl ska dra igång igen känns det jättemotigt att behöva ta i igen. Alltså ser man till att inte överstiga sin mjölksyratröskel finns det ingen fysisk anledning att ta vila. Att man splittar upp det på ett gäng intervaller är framförallt av mentala skäl; det blir helt enkelt för tråkigt att kötta en LÅNG intervall. Som sagt, det var tråkigt…

Botade viss tristess med att kika på första etappen från Qatar. Härligt att cykelsäsongen är igång och att få höra Vacchis härliga stämma igen! Drygt en mils tempo/prolog och vinnaren, Taylor Phinney, snittade över 50 knyck - på racer. Kopiöst starkt! 

Om man bortser från tristessen (är i sig alltid tristess med trainer) så kändes det rätt bra. 280W var inga konstigheter, idag hade påkarna pallat fler watt. Fast jag håller stenhårt på att inte höja watten innan jag grejat trösklarna på den hårda träningsveckan. Hellre lite för låg watt och fixa passen som planerat än att spränga sig och känna att passet blev fiasko. 

Käket efter passet: fetaostbiffar, ris, broccoli, tomat och den obligatoriska klicken turkisk yoghurt. Broccoli äter jag stora mängder av, både supergott och fantastiskt bra näringsmässigt