En lång dag, med start vid 05-tiden i morse, kan läggas till handlingarna. Taxi, tåg och sex timmars flygning så var jag och Staffan på plats nere på GC. Det tog verkligen inte emot att lämna det snöblandade skitvädret i Uppis!
Flygningen gick oväntat snabbt kändes det som, mycket tack vare att jag lyckades för typ första gången någonsin sova en sväng på planet och så hade jag en väldigt pratglad och trevlig herre bredvid mig.
Dumt nog beställde jag inget käk till flygningen. Det matigaste som fanns var kycklingsoppa (så lite kyckling att det kunde stått "kan eventuellt innehålla spår av kyckling") och knäckebröd - alldeles för lite för att mätta en matglad dalmas.
Väl på plats på hotellet efter en kortare transfer lade vi krutet på att skruva ihop våra hojar för att hinna med någon timme i sadeln i alla fall. Hur tror ni det gick för otekniska mig att få ihop hojen!? Det gick skit! Körde ihop sig med skruvarna till bakväxeln, vilket slutade med att vi fick hoja iväg till en cykelaffär för nya skruvar.
Milanistan Robban skulle trivas här!
Training camp eller fat camp!? Rätt oklart faktiskt. Glöm 5:2 eller LCHF, det senaste är chipsdieten á la Staffan!
Med bakväxeln väl på plats var vi så redo för att hoja iväg en kortare sväng. Nästa krux var att ta sig ur stan och den värsta trafiken. Med noll lokalkännedom, ingen medhavd karta och kanske inte världens bästa lokalsinne blev det ett litet äventyr. Vi lyckades på något vänster halvt komma ut på en motorväg innan vi insåg att vi var rätt lost i Maspalomas.
När vi sedermera spanade uppåt bergen såg vi en liten bilväg som vi bestämde oss för att ge oss i kast med uppför, uppför och åter uppför – genom ett gäng serpentinsvängar. Föga överraskande, så klart, Gran Canaria är ju inte direkt känt för att vara en platt ö. Oavsett om man vill det eller ej får man slita i klättringarna, försöker man hålla sig till 65% av maxpuls á la typisk distansintensitet kommer man knappt ha styrfart uppför. När det började mörkna var det bara att vända nedöver igen och försöka orientera sig tillbaka till hotellet. Inget långt pass på något sätt, men skönt att få känna att hojen funkar som den ska och få en liten försmak av backkörningen här.
Pustar åt efter klättringen. Dagens lärdom: 11-23-kassett kommer vara för tungt, särskilt när man ska orka hålla igång tramporna i sex timmar och slita med tusentals höjdmeter. Ska nog ge kassetten chansen imorgon också, men troligen åker det på 11-28 sedan.
Man kan använda hojen till mer än att cykla på den!
Imorgon
blir det första långpasset, blir fint detJ!
Passet
men herregud byt kasset!
SvaraRadera