Man
får lite knasigt perspektiv vad gäller höjdmeter här nere. Att Staffan
häromdagen kallade en topp på 600 meter för ”kulle” säger väl en del. Idag
körde vi på varsitt håll, Staffan gasade på till högsta toppen för
backintervaller medan jag höll mig mer längs kusten för ett plattare
distanspass. Enda avstickaren från kusten var en sväng upp till San Mateo, som
låg högre än jag trodde. Summa summarum ett pass på nästan 2400 höjdmeter blev
det av min målsättning att hoja platt. Slutsats: Gran Canaria är en rätt
kuperad ö…
Venga Venga Venge, jag storgillar verkligen min racer! För mig som spurtare kan jag inte tänka mig en bättre hoj, är en riktigt fin kombination av aerodynamik och styvhet
Förbannade
wheelsucker
Rätt
omgående när jag hojade uppåt flygplatsen passerade jag en herre. Hade väl
skapligt mycket högre fart, men han gav sig skjutton på att han skulle ta mitt
hjul när jag gick om. I den ganska så kämpiga motvinden lade han sig tajt bakom
för att få så lite vind på näsan som möjligt. Fine, visst får han göra det – om
han någon gång kan bjuda igen och själv ta en liten förning. Men nejdå, så där
låg han väl i säg 15 km och jag blev alltmer purken över det hela. För att han
skulle få jobba extra där bakom började jag hoja i ett ryckigt tempo; så fort
det lutade emot lite gasade jag på mer för att han skulle få bita i. Det är ju
när det går uppför som det blir jobbigast för den bakom om tempot höjs. När vi
slutligen vek av åt varsitt håll fick jag i alla fall ett ”Danke”, men jag
skiter väl i stort sett om han tackar på tyska, jag hade verkligen uppskattat
mer om han kunde ha tagit någon förning på 30 sek i motvinden.
Energi- och vätskepåfyllning
Lurad av vinden
Efter
svängen upp mot San Mateo, som på kartan inte såg alltför tuff ut – men som tog
mig upp strax över 1000 möh, hade jag förhoppningar om att kunna avnjuta
medvind de sista milen in mot Maspalomas. Fint att kunna dunka på i 45 knyck utan
att förta sig. Tji fick jag! När jag hade varit uppåt bergen och härjat så hade
vinden hunnit vända och på hemvägen var det då inte tal om någon medvind i alla
fall. Det var istället rätt hård kantvind, kanske med inslag av lite motvind
till och med. Och här hade man längtat efter att snabbt och enkelt blåsa in
till Maspalomas så får man istället harva fram i 25 km/h. Suck!
Jaja,
trots en icke dragvillig tysk och vind som motarbetade mig så slet inte passet
alltför mycket. Jag kände mig skapligt fräsch när jag kom hem efter 5,5h. Det
kan behövas en fräsch kropp till morgondagen då vi både planerar att ta oss an ”väggen”
och även dunka hela vägen upp till över 1900 möh. Blir säkerligen omkring 4000
höjdmeter allt som allt, efter det kommer det smaka extra fint med en kyld colaJ!
Passet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar