tisdag 27 februari 2018

Skala av vardagen

Livspusslet, ni vet allt det där med jobb, skola, umgänge och andra förehavanden. Som idrottare/motionär ska ju träningen bli gjord också. Och så ska man hinna laga bra mat. Och få sina sömntimmar. Osv osv osv… Det kan bli många bollar i luften, kanske så många bollar att man inte klarar av jongleringen och alla bollar dunsar i marken. Hellre göra några få saker och göra dem bra än att försöka göra ”femtioelva” saker och allting blir halvdant.

VM-förberedelser
Sedan en tid tillbaka står det klart att jag återigen får äran att representera Sverige på paracykel-VM på bana. Som pilot åt Jörgen Gustafsson ska det köras 4 km förföljelse, 1 km tidslopp och matchsprint på tandemcykel. Tandemklassen håller riktigt hög nivå vill jag lova! Det bjöds på högklassiga prestationer förra VM i Los Angeles och nu när det inte längre är mellanår efter senaste Paralympics kommer det vara med fler och bättre par. Att nivån är hög är inte ett dugg konstigt. Stora velodromnationer såsom Storbritannien, Australien och Tyskland satsar även hårt på paracykel och flera åkare har förmånen att kunna cykla på heltid.

Om mindre än tre veckor bär det av till Rio de Janeiro

För egen del skulle aldrig tacka ja till ett VM om jag inte kände att jag hade förutsättningar för att förbereda mig väl. På startlinjen – iförd landslagsdress – vill jag känna att jag har haft möjlighet att träna smart och få god återhämtning mellan passen för att komma så nära min maxkapacitet som möjligt. Gentemot Jörgen vill jag också sköta min träning och övriga uppladdning. Han kämpar på förtjänstfullt med sina pass, både på spinningcykel och i gymmet, och varannan helg tar han tåget upp till Falun för att vi ska få till gemensam velodromcykling. På en tandem hänger det på att båda har dagsformen – då duger det inte att den ena parten knappt tränar, lever på snabbmat och sover tre timmar om nätterna.

Livets stress score
Förberedelser inför mästerskap handlar inte enbart om att få träningen gjord. Alltså, träningen är såklart grunden, men hur väl kropp (och knopp) svarar på träningsstimulit är också ett resultat av hur man lever i övrigt. Jag skulle kunna kopiera träningsupplägg och Training Stress Score rakt av från senaste gången jag var i god form. Dock är det inte någon garanti för finfin form även nu. Vad som räknas – mellan alla svettiga träningspass – är livets stress score, den totala belastningen på fysik och psyke. Om det ska vara meningsfullt och uppbyggande att genomföra ett stenhårt intervallblock eller längre distanspass, behöver det också finnas tid för högkvalitativ återhämtning. Att köra tentaplugg ända in i kaklet, rejsa med kundvagnen genom mataffären efter nyss genomförd träning eller stressa mellan olika sociala bjudningar är inte återhämtning…

Jag har försökt att i största möjliga mån skala av förehavanden i vardagen för att inte behöva stå mitt i en formtoppning inför VM och ha en överlång att-göra-lista i övrigt. Några exempel:

-       I och med att jag fortfarande studerar är plugg en av de större posterna i vardagen. Överlag är våra idrottstränarstudier inte så krävande och nu första delen av vårterminen går ett par av kurserna på halvfart. Dessutom är min mentala inställning att ta verkligen ta skolan på halvfart nu och bara göra det som krävs för att få G – inte ett dugg mer. För mig är det en personlig seger att äntligen ha mera distans till skolgången efter att ha varit överambitiös i alltför många år.

-       Fördelen med att ha eget och via Guided Heroes vara cykeltränare är att det är flexibelt och inte något klassiskt 08-17-jobb. Bokföring, träningsprogram etc. ska göras, men det kan synkas mot hur skola och träningsplaner ser ut. Lugnare dagar blir det mer coachingjobb för att på hårda träningsdagar kunna fokusera på passet och kunna slappa i övrigt.

Att skala av betyder inte nödvändigtvis att man bör slänga in fler timmar i träningsupplägget. Trots att jag har varit frisk och skadefri sedan årsskiftet och har ganska stort fokus på VM-träningen ligger jag 10-15 timmar ”back” jämfört med jan-feb 2017. Dock bekymrar mig inte de exakta timmarna ett dugg. Vad som räknas är att upplägget är genomtänkt och specifikt för VM samt att watten går framåt över tid. Som jag har skrivit tidigare (läs här) är det lämpligt att låta syftet med en träningsperiod styra antalet timmar. Jag har haft vissa perioder med fokus på Vo2max och nu blir det mer och mer anaeroba inslag inför VM, då faller det sig naturligt att mängden hålls lägre eftersom intensiteten är så hög.

Frigörandet av tid/fokus/ork handlar mycket om att få så god återhämtning som möjligt. Att kunna ta sig tiden för storhandling och fixa färdiga matlådor under vilodagen är guld värt inför hårdare träningsdagar. Att efter långpasset kunna lägga fokus på filmslappande snarare än plugg är välgörande avkoppling. Att få sina 8-9 timmars sömn om nätterna och kunna ta en power nap efter lunch ger ork både för träning och jobb.


Sedan är det ju så att det är klart lättare att göra sina prioriteringar om man har en förstående omgivning kring sig. Jag vill passa på att tacka polaren och uppsatspartnern Elias för att han låter mig åka utomlands och leka cykelproffs ibland. Tack till Eva och Lina på Actic som fixar ersättare som spinningledare när det behövs. Och framförallt ett jättetack till hela familjen som är ett fantastiskt stöd i vått och torrt!

Syskonen Carl och Tindra, mina två favoritsupportrar! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar