Det har tävlats en del under vintern, däribland ban-SM för ett par veckor
sedan, men det stora målet återstår ännu. 22-25:e mars kör jag och Jörgen
Gustafsson paracykel-VM (tandem) i Rio de Janeiro. Ett världsmästerskap är,
frånsett OS, det största man kan få köra så givetvis är vi riktigt taggade för
uppgiften! Här kommer ett inlägg om min träningsplan fram till VM.
I och med att jag studerar sista terminen på idrottstränarprogrammet på
Högskolan Dalarna och hjälper ett antal cyklister med sin träning via Guided Heroes får jag ofta frågor om hur jag bedriver min egen träning. ”Men kör du
de intervallerna då?” ”Vad håller du för puls på distanspassen?”. ”Kör du
mycket sexor i gymmet?” Ofta kommer jag med ett ganska tråkigt svar, att det
beror på. Vad jag tränar för stunden beror på när på året det är, hur långt det
är kvar till nästa prioriterade race och vilka de viktigaste förmågorna är på
kommande tävling.
För VM kör vi alla tre grenar (matchsprint, 1 km tidslopp och 4 km
förföljelse), men det är utan tvekan 4 km som är vårt huvudfokus. På de korta grenarna
kan vi inte hävda oss mot världseliten där det är renodlade sprinters (läs
muskelberg) medan vi har fått till det desto bättre på förföljelsen. Det både
coola och utmanande med 4 km, där tävlingstiden är ca 4,5-5 min, är att det
fodras både aerob och anaerob förmåga för att vara riktigt duktig. Aerobt
handlar det om åkstyrka men eftersom distansen är en prolog snarare än ett
tempolopp gäller det samtidigt att ha lite pang-pang
i påkarna för att kunna köra så högt över tröskeln som möjligt.
Efter SM har jag delat upp min träning i tre kortare block inför Rio de
Janeiro. I korta drag är första månaden fokuserad på aeroba förmågor (Vo2max,
tröskel och muskeluthållighet) medan andra månaden kryddas med anaeroba pass
och explosivitet för att få fart- och mjölksyraförmågorna på plats. Tanken är
att först träna förmågor med längre anpassningstid och sedan närmare inpå
tävling lägga mer krut på förmågor med kortare anpassningstid.
Block 1 grundträning
(2 veckor)
Huvudfokus: nyttjandegrad
Nyckelpass: styrke- och
tröskelintervaller (zon 4)
Styrketräning: 10 reps per set
De första veckorna efter ban-SM var jag mån om att hålla nere
intensiteten och återgå till grundträning. Eftersom formen kändes god på SM –
och med åtta veckor kvar till VM – fanns det ingen anledning att gå på med
massa syraträning direkt. Det går inte att hålla formen konstant hög i två
månader och mentalt var det väldigt skönt efter ett mästerskap att lägga undan ”grispassen”.
Block 2 Vo2max- och mängdblock (2 veckor)
Huvudfokus: generell
höjning av det aeroba
Nyckelpass: Vo2max och
distans
Styrketräning: 6-8 reps per set
Blocket som jag är inne i nu bjuder verkligen på kontraster vad gäller intensitet
och volym. Först görs en punktinsats för det maximala syreupptaget, vilket för
mig innebär fyra stycken Vo2max-pass på fyra dagar. Urtypen av pass då är 3*10 min
med 40/20-sek. Gillar de intervallerna eftersom det
händer någonting hela tiden. Det går alldeles utmärkt att bygga sina block på t
ex 70/20 eller 30/15 också, men personligen föredrar jag 40/20 eftersom det är
lättare att hålla räkningen på dem när man kör och vilar en minut åt gången. När
påkarna svider av mjölksyra och skallen börjar bli trött vill jag inte hålla
koll på halva minuter och 15 sekundare hit och dit…
Flåsträningen följs upp av en vilodag innan planen är tre stycken långpass
(zon 2), om vädret i Falun tillåter. Det är lite lurigt med uteträning så här
års så det gäller att vara flexibel och ha en plan B för träningen om dagarna
består av vargavinter. Som tur är bor jag fem minuter från velodromen så det
går alltid att lösa så träningen blir av.
Just att i block först träna Vo2max och sedan mängd finns det goda
forskningsbelägg för enligt nedanstående. Jämfört med upplägget i studien kör
jag dock en klart kortare mängdfas.
Hela studien finns här
Block 3
toppningsfas (4 veckor)
Huvudfokus: anaerob förmåga
Nyckelpass: intervaller á
30 sek-3 min
Styrketräning: 3-5 reps per set +
snabbstyrka/explosivitet
Sista månaden kommer innehålla lite mindre mängd och istället mer fokus
på intensitet. När jag och Jörgen tränar tillsammans är ett nyckelinslag våra
drag kring 2 km. Det är all-in och lämnar inte någon muskelfiber oberörd… Värdefullt
mentalt att genomföra riktigt hårda pass ihop på tandem. När man sitter själv
på testcykel och har en halvdålig dag kan det vara nära till hands att vika ned
sig, men med gemensam cykel och drivlina vill man inte svika sin cykelpartner
när syran slår till. Bland bancyklister och friidrottare är det lätt att tänka
att man mestadels tränar på den distans man ska tävla på. Så är det absolut inte.
Det är flera fysiska förmågor som ska behärskas och en del i förberedelserna är
att köra drygt 50-75% av fulldistansen för att träna på ”överfart”.
Träningen på egen hand kommer bestå av en del hårda block med 30/30 sek
och kortare block med 40/20 sek för att få träning i zon 5-6. I och med att
anaerob träning är väldigt slitsamt är det dock inte tal om 4-5 sådana pass i
veckan – det skulle vara dömt att misslyckas! Det blir även något tröskelpass,
en del träning i zon 1-2 och vilodagar för att få till balansen och ha både
fräsch kropp och knopp till de tuffa passen.
Jag känner mig trygg med uppladdningen inför Rio. Mycket av strukturen är
densamma som inför Paracycling International i höstas då vi blev femma på 4 km
förföljelse. Vi vet att vissa pass kommer vara riktigt tuffa, men vi vet
samtidigt att vi har kämpat oss igenom denna typ av träning och gjort framteg.
Att göra denna satsning ihop med Jörgen är förjäkla skoj och
inspirerande. Vi har tät kontakt, peppar varandra och bollar träningsupplägg. Jörgen
är med sin livsglädje och spontanitet helt underbar att umgås med! När vi kör
våra intervaller är vi fokuserade och kör så hårt som krävs – i övrigt blir det
en hel del skratt ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar