måndag 6 februari 2017

NM - en svettig erfarenhet

Sitter i skrivande stund i minibussen på väg hem från Odense. Tre dagars ban-NM - med fem starter -  har stått på agendan. Har spenderat mer tid på rullar än i banan, men när det väl var race gick det fort, riktigt fort! Plockar  med mig nyttig erfarenhet från att ha tävlat mot flera världklassåkare på fullstor bana.

I fredags inleddes nordiska mästerskapen med 40 varv scratch. Blev snabbt varse om att det inte var tal om någon avvaktande cykling i väntan på de sista varven. Särskilt supertalangen Julius Johansen och OS-medaljören Casper Folsach såg till att få oss dödliga att gå på "rött". Det sprack tidigt av och ville sig inte bättre än att jag hamnade i ingenmansland mellan tätgruppen på 5-6 åkare och gruppetton. Försökte - med full lungventilering och svidande lår - ansluta till täten, men fick inse att det var en övermäktig uppgift. Bara att backa ned till klungan och spendera resten av loppet där. I mål som 10a. Hatten av för Jacob Wihk som knep bronsplatsen!

Lördagen startade skit, lagom kul att värma en halvimme för att åka först ut på elimineringen. Dåligt positionerad och oförmögen att ta långa vägen runt för att inte bli sist. Min nästa disciplin var keirin, en sprintgren som spenderas fem varv bakom derny (moppe som ger pace). Farten stegras upp till 50 km/h innan dernyn viker av för tre avslutande varv. Det blev, som sig bör, fight om platserna med konstanta positionsbyten och axel-mot-axel. Med två varv kvar låg jag femma och såg en möjlig lucka. De framförvarvande låg i två led - med en liten lucka mellan. Om jag lyckades klämma mig förbi skulle jag troligen ha varit med i medaljstriden, men tanken på att bli klämd och kanske skrota i 55-60 km/h kändes inte helt lockande... Fegade ur och fick satsa på att gå på utsidan igen. När jag väl drog igång var det för långt fram och slutade 6/8.

Min näst sista gren var 1 km tidslopp. Att cykla 1 km kan låta fjuttigt, men tro mig, det surar ned påkarna ordentligt! Särskilt sista 15-20 sek bjuder på diaboliska laktatnivåer... Upplevde att jag satte starten bättre än tidigare tidslopp, men mattades sedermera av och hade knappt någon kräm kvar sista varvet. Körde in på 1.13, lite långsammare än jag hade hoppats på.

80 varv poänglopp avrundade mitt NM. I och med den stentuffa körningen på de andra uthållighetsgrenarna var min primära målsättning att bara ta mig i mål. Som förväntat blev det superfart från superdanskarna, vilket skapade en tätkvartett som inkluderade Jacob Wihk. För egen del fanns det inte på kartan att försöka ta Folsachs tempo, utan min plats i loppet var i klungan. Tätgruppen tog ett par varv, Julius Johansen fick det att se lätt ut att ta ett varv helt själv medan jag själv tuggade styrlinda för att fullfölja loppet. Slutade poängloppet någonstans i mitten av fältet på noll poäng, vilket jag är nöjd med. Kul efter en misslyckad eliminering att vara med hela vägen in och tyckte att både kropp och knopp var med på noterna. Tänk vad mycket mer man kan kräma ur sig med fastnålad nummerlapp och stenhårt motstånd! På testcykel hade jag väl gett upp efter 4-5 mkn på denna belstning...

Jag har inga nämnvärda resultat med mig hem, men känner mig ändå nöjd med Odensevistelsen. Har fått köra på fullstor bana och tävla mot flera av Danmarks bästa bancyklister. Det mest effektiva sättet att bli en snabbare tävlingscyklist är att våga tävla mot de som är snabbare än en själv. Hoppas få uppleva fler NM i framtiden, gärna med bättre åkstyrka och vassare armbågar.

Sist vill jag tacka Peter Vingstedt och Gilles Bellerose som har hjälpt oss cyklister med allt praktiskt kring loppen. Nu blir det tre veckors träning på hemmaplan innan det bär utomlands igen. Annat mäskerskap, annan kontinent och i andra tävlingskläder. Lovar att berätta mer om det äventyret snart=)!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar