Velodromseger

Tävlingssäsongen 2017 är igång - och jag kunde inte ha fått en bättre start på året! Inledde säsongen där jag slutade den förra, dvs. med seger. Idag bestod velodromtävlingen av omnium i grenarna scratch, tempo race, eliminering och poänglopp och det som grundlade segern var jämna insatser i de olika disciplinerna.

Tävlandet inleddes med min favoritgren, scratch. En väldigt okomplicerad gren egentligen, först över mållinjen vinner helt enkelt - precis som ett vanligt linjelopp. Dock innebär den korta distansen (24 varv á 190 meter) att det blir väldigt högintensiv körning. A och O är att välja sina tillfällen att gå på "rött" och kunna avgöra vilka attacker som är farliga och inte. Jag hade planen att sitta lugnt i båten, hålla benen så fräscha som möjligt och lita till min styrka, spurten. Taktiken räckte nästan hela vägen. Gjorde inget onödigt jobb under loppet, utan gick all-in med drygt två varv kvar. Attacken resulterade i att jag fick lucka på fältet, smällde sönder ena rälsen under sadeln (!!) och blev precis passerad på upploppet av Felix Nisell. Bra inledning ändå med andraplats och framförallt att sadelhaveriet inte ledde till någon olycka!

Den nyaste grenen inom omnium, tempo race, är inte riktigt min "cup of the". 20 varv och på varje varv får ettan och tvåan poäng. I fysisk belastning och hur loppen gestaltar sig blir det mer eller mindre som att köra eliminering, enligt mig. Insåg att jag inte skulle vara tillräckligt åkstark för att hålla mig i spets varv efter varv, utan det handlade mest om att försöka plocka några poäng och sedan se till att inte bli avställd. Samlade ihop fem poäng och blev med det grenfemma.

Sedan var det dags för eliminering, en gren som handlar om att inte vara sist när klockan ringer vartannat varv. Har tidigare ofta haft problem med placeringsförmågan - antingen har jag spenderat för mycket kraft framme i spets eller blivit instängd längre bak. Idag gick det desto bättre med positioneringen. Kände att jag hade benen för att hela tiden ligga med långt fram och föll inte för frestelsen att gå ned längst ned i banan (lätt att bli instängd då). En efter en eliminerades och till slut var det bara jag och landslagsåkaren Gustav Johansson kvar. Väl i finalen ställde Gustav skåp med mig och jag inkasserade därmed dagens andra andraplats.

Inför det avslutande poängloppet var det mycket jämt i toppen. Jag var bara en poäng bakom Gustav Johansson och bakom oss skuggade Felix Nisell och Oskar Palm. Från att i de tre andra grenarna ha fått omniumpoäng utifrån placering, skulle nu poängen i själva poängloppet adderas till totalen. För att ha någon chans på pallen - och allra helst vinna - gällde det att spela sina kort rätt och ha stenkoll på de andra tätkillarna. Jag bestämde mig för att endast agera om Gustav, Felix eller Oskar gick på offensiven. Om några andra attackerade var det helt enkelt upp till andra åkare att köra in det. Cyklingen, i synnerhet bancykling, är väldigt taktiskt och ju tuffare det är, desto viktigare är det att ha beslutsregler för att inte gå all-in vid fel tillfälle. Det är himla lätt - med pumpande adrenalin och puls - att förivra sig och bli knockad av mjölksyraväggen. #beentheredonethat

Titt som tätt blev det hårdkörning under poängloppet och i synnerhet talangen Filip Ellingsson bjöd upp till dans genom att plocka två varv på fältet. Med 20 inkasserade poäng var även Filip med i kampen om totalsegern. Jag fokuserade som sagt på andra åkare och såg till att plocka småpoäng vid alla de fem första spurterna. Inför sista spurten, den som ger dubbla poäng, skulle det så avgöras. Jag visste inte exakt hur totalen såg ut, men jag förstod i alla fall att jag troligen skulle kamma hem omniumet om jag var först över linjen. Med två varv kvar kom jag fram i spets och tänkte att det fick bära eller brista. Attack, lucka och sedan gräva djupt för att försöka hålla undan. Underbar känsla att ta sista kurvan och - med mjölksyra ut ur öronen - se att ingen skulle hinna ikapp.

Dagens resultat. För fullständiga resultat klicka på denna länk

Vinst före Oskar Palm och Filip Ellingsson, två herrar som kan gå långt inom cyklingen

Varför blev det då seger på dagens omnium? Jag ska berättade om mina senaste veckor, veckor som har varit helt i motsats till hur många andra cyklister lever och tänker. Strax innan jul bestämde jag mig för att ställa bort alla cyklar, inklusive testcykeln, under en veckas tid. Istället skulle jag ägna mig åt slalom, familjeumgänge och ta något gympass. Rent fysiskt kunde det vara välgörande med en chillvecka efter att ha tränat på riktigt bra i november och december. Dessutom ville jag ha ett mentalt break för att samla ny motivation inför 2017. Jag lägger drygt 10-14 timmar/vecka på träning, coachar andra cyklister och har sociala medier som kryllar av cykelrelaterat. Det blir med andra ord mycket cykling i vardagen. Att då byta fokus en period kan göra väldigt mycket för de mentala energinivåerna! När jag väl började cykla igen var det flåsigt och vågen visade 76 kg, 1,5-2 kg mer än tidigare och min högsta viktnotering på två år. Hur som helst var det skitskoj att hoja och på ren inspiration tog jag extra långa förningar på velodrompassen. Utifrån dagens resultat och känslan i kropp och knopp är det ganska lätt att dra slutsatsen att cykelvilan gjorde susen! 

Mitt råd är att våga släppa träningen ibland, inte hetsa med sin W/kg jämt och ständigt och byta fokus - det gör det lättare att ha gnistan att verkligen ta i när det vankas hårdkörning igen!