måndag 5 december 2016

Träning efter utbrändhet

Vad bör man tänka på med träningen i sin väg tillbaka från utbrändhet? Givet att kroppen har kommit skapligt långt i återhämtningen kan smarta och snälla pass göra en hel del för tillfrisknandet. Dock är det A och O att kunna tygla sina egna ambitioner.

Efter att jag i juni 2014 gick in i väggen rörde jag inte min cykel på två månader. I och med att promenader fordrade återkommande vilopauser kändes det inte alls aktuellt att (försöka) rasta racern. Dessutom fanns det noll lust att hoja. För mig själv hade jag sagt att cyklingen var ett avslutat kapitel…

Nu blev det inte riktigt så att jag lade ned cyklandet. När kroppen väl började kännas okej smög jag igång med träning igen. Efter flera månader off var det en euforisk känsla att kunna ta kortare rundor, ibland var jag så lycklig över att kunna röra på mig att det fälldes en och annan tår!

Att kunna träna ett par gånger i veckan var väldigt betydelsefullt för att få de mentala bitarna på plats. Frisk luft och motion bidrog till bättre sömn, koncentrationsförmåga och – som en träningsälskande endorfinist – gladare humör.

Utifrån min erfarenhet av utbrändhet vill jag ge följande träningstips:


·      Sätt upp regler för att få tillräckligt många vilodagar
·      Fokusera på upplevelse – inte prestation
·      Koppla bort effektmätaren om du har en sådan
·      Undvik superlånga pass
·      Låt känsla snarare än exakta sekunder styra intervallerna

·      Ha KUL!


Utdrag från min bok Utbrändheten –och vägen tillbaka som människa och idrottare över hur träningen såg ut i september 2014. Jag höll hårt på regeln att ta minst en vilodag efter varje pass, oavsett hur bra träningen kändes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar