Vad bör man tänka på med träningen i sin väg tillbaka från utbrändhet? Givet
att kroppen har kommit skapligt långt i återhämtningen kan smarta och snälla
pass göra en hel del för tillfrisknandet. Dock är det A och O att kunna tygla
sina egna ambitioner.
Efter att jag i juni 2014 gick in i väggen rörde jag inte min cykel på
två månader. I och med att promenader fordrade återkommande vilopauser kändes
det inte alls aktuellt att (försöka) rasta racern. Dessutom fanns det noll lust
att hoja. För mig själv hade jag sagt att cyklingen var ett avslutat kapitel…
Nu blev det inte riktigt så att jag lade ned cyklandet. När kroppen väl började
kännas okej smög jag igång med träning igen. Efter flera månader off var det en
euforisk känsla att kunna ta kortare rundor, ibland var jag så lycklig över att
kunna röra på mig att det fälldes en och annan tår!
Att kunna träna ett par gånger i veckan var väldigt betydelsefullt för
att få de mentala bitarna på plats. Frisk luft och motion bidrog till bättre sömn,
koncentrationsförmåga och – som en träningsälskande endorfinist – gladare
humör.
Utifrån min erfarenhet av utbrändhet vill jag ge följande träningstips:
· Sätt upp regler
för att få tillräckligt många vilodagar
· Fokusera på
upplevelse – inte prestation
· Koppla bort
effektmätaren om du har en sådan
· Undvik superlånga
pass
· Låt känsla
snarare än exakta sekunder styra intervallerna
· Ha KUL!
Utdrag från min bok Utbrändheten –och vägen tillbaka som människa och idrottare över hur träningen såg ut i
september 2014. Jag höll hårt på regeln att ta minst en vilodag efter varje
pass, oavsett hur bra träningen kändes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar