lördag 22 oktober 2016

Trea på terräng-KM

Jag har en plan för höst- och vinterträningen, att springa högintensivt en gång i veckan för att träna Vo2max. Kan säga att dagens 45 min på Stora Tunas KM i terränglöpning var precis ett sånt pass. Fick finfin flåsträning och tog mig i mål som trea.

När jag anmälde mig till detta KM var jag ovetande om hur tuff terräng som skulle bjudas. Hade föreställt mig grusvägar kring älven snarare än berg- och dalbana bland stubbar och stenar. Tack och lov rekade jag i alla fall banan kring Gammelgården ihop med ett par andra löpare innan start. Förstod att jag skulle vara klart långsammare än orienterarna i den stökiga terrängen så min enda chans var att köra full spätta på de lätta partierna.

I motsats till landsvägscykling går det inte att ligga på rulle i löpning, i synnerhet inte i kuperad terräng. Kände rätt omgående att det bara var att släppa kontakten med två snabbingar för att inte gå mig tokstum direkt. På första varvet – när det sved som mest i de mödosamma skogsbackarna – funderande jag vad jag hade gett mig in på. Hur skulle jag fixa fyra varv så här!?

Hittade sedermera mitt tempo och efter andra varvningen kändes det mer stabilt. Tycker alltid att det ger en mental boost när mer än halva sträckan är avverkad. Utökade avståndet bakåt och kunde hålla ihop löpningen så pass att jag blev trea. Tackar för ett trevligt arrangemang av Stora Tuna OK!


Avslutar med ett bildsvep från Rikard Claesson:






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar