Mardrömsintervaller No 1

Efter gårdagens välbehövliga vilodag (träningsvärken i baksidorna gjorde att jag stapplade runt som en skadeskjuten älg) ville jag få till någon träning idag. Det kändes lite väl fantasilöst att dunka ett rent pass med trösklar eftersom det blir 2-3 sådana pass till veckan så istället bestämde jag mig för att testa fyror, de absolut värsta intervallerna man kan utsätta sig för som cyklist.

Maxsatsning från första till sista tramptag – i fyra minuter åt gången – är inget annat än ett rent (mjölksyra)helvete. Det brukar kännas vedervärdigt efter en så där 1,5-2 min, och då har man alltså minst lika mycket kvar att kötta av intervallen. Planen med dagens fyror var att försöka hålla sig kring 5 W/kg, dvs. 375W, vilket knappast är någon effekt som skrämmer någon konkurrent. Men med tanke på att jag inte kört några fyror alls under vinterträningen så kan man inte förvänta sig några monsterwatt. Man blir bra på det man tränar…

Passet fyllde även en funktion för att lugna nerverna lite inför Manchester United-Fulham. Det är lätt att få psykbryt som United-supporter nu! Sir Alex - en minst sagt saknad tränare! 

Första fyran gick fint, snittade 381W, medan andra försöket blev fail. Mina mjölksyraovana påkar surnade snabbt till och jag tappade redigt under intervallen så att det landade på 367W. Jaja, bara på´et igen framöver. Efter Mallis-lägret i mars kommer fyror bli ett stående inslag i träningsprogrammet för att arbeta med Vo2max/form och med ett par sådana pass borde jag absolut kunna fixa 4*4 min på 5W/kg och även kunna trycka någon enskild intervall på 400W. Som uppladdning och avrundning på fyrorna blev det två tröskelintervaller på 290W, vilket kändes som "walk in the park" i jämförelse med fyrorna. Man får ett annat perspektiv på ansträngning av fyrorna! 

Kvällens middag; potatis, morötter, broccoli, ägg, sill och så den gamla hederliga turken. Gott, enkelt och Omega-3-rikt