söndag 30 november 2014

Vinterpremiär

Som ett avbrott från den senaste tiden med korta och hårda pass, antingen på velodromen eller i gymmet, fick det idag bli en sväng på crossen. Mjölksyrafyllda intervaller och sarghäng byttes ut mot jämn fart och vinterlandskap.  Var lite av en mjukstart på vinterdistansandet, efter ban-SM tänkte jag försöka få in distanspass mer regelbundet. Att det blivit minimalt med längre pass på sistone kändes. Orken var väl okej hela passet, men sista halvtimmen var ryggen bra trött.

fredag 28 november 2014

Liten dipp

Av de fina benen som jag hade på tävlingen i lördags har jag inte märkt mycket här under veckan. Helt okej insatser i gymmet, men på velodromen har det känts segt, ungefär som att någon i smyg satt på ett tyngre drev på jonnen. Jaja, är ingen fara, har väl bara varit sliten efter Omnium-grenarna. Efter förra rejset hanns det med ett par sämre träningspass innan det kändes fint igen. Det enda som räknas är att jag är i slag nästa helg på SM – och det tänker jag vara=)!

lördag 22 november 2014

Som en vinst

Idag var det återigen tävlingsdags på velodromen, lite av ett genrep inför ban-SM om två veckor. Efter tredjeplatsen förra gången det begav sig hade jag satt upp lite småmål såsom att persa flygande varv, vinna en disciplin och komma på pallen totalt i omniumet. Lyckades inte vinna någon gren, men slog till med rekord på flygande och framförallt blev jag totaltvåa efter jämna prestationer i de fem grenarna, endast slagen av proffset Jonas Ahlstrand. Är självklart hur nöjd som helst med resultaten=)!

onsdag 19 november 2014

Klubbyte

Sådär, tänkte offentliggöra det som flera vet eller haft på känn, att jag nästa säsong kommer representera Borlänge CK när det vankas landsvägstävlingar.

lördag 15 november 2014

Milstolpar i återhämtningen

Tillståndet som drabbade mig i juni efter Vätternrundan var inte något som kunde vilas bort på någon vecka. Kroppen packade ihop fullständigt, jag blev väldigt orolig över hela situationen och efter en månad stod det klart att jag hade drabbats av utmattningssyndrom, det som ofta kallas utbrändhet. Det har varit en kamp – med många jobbiga bakslag längs vägen – för att komma tillbaka. Komma tillbaka som människa, idrottare och återfå livsgnistan. Idag, fem månader senare, känner jag mig helt kry och när jag blickar tillbaka på min tuffaste period någonsin kan jag peka på flera framsteg som varit milstolpar i min återhämtning.

tisdag 11 november 2014

Litet mål

För första gången sedan min väggning i juni har jag satt upp ett mål för cyklingen. Helgens tävlande på velodromen gav sådan mersmak att jag har bestämt mig för att ställa upp på ban-SM. Det betyder egentligen inte några förändringar. Jag kommer fortsätta träna som nu och hålla mig på behörigt avstånd från överansträngningar. Ser mest SM-deltagande som en rolig grej=).

söndag 9 november 2014

Pallen på velodromen

Utan några större egna förhoppningar ställde jag igår upp på velodromtävling, mitt livs första Omnium som bestod av fem grenar. Inledde med att klara mitt vintermål för velodromen – att köra flygande varv under 12 sekunder – och resten av disciplinerna gick så pass att jag slutade som totaltrea av tolv deltagare, endast slagen av Preben Larsen och Lars Myrberg. Tävlingen framkallade två smaker: blodsmak och framförallt mersmak=)

fredag 7 november 2014

Tävlingsdags

Hur många cyklister förknippar november med tävlande? Ja, de hårdingar som ägnar sig åt cykelcross är igång för fullt så här års med ett stundande SM. Annars är väl detta en period för återhämtning/alternativ träning. För egen del har jag inget egentligt tävlingsfokus för tillfället – jag tränar bara det jag känner för – men nu när det vankas trevlig träningstävling på velodromen är jag inte den som bangar. Imorgon eftermiddag är det dags för ett så kallat Omnium.

lördag 1 november 2014

Då och nu

I juni sade kroppen ifrån rejält. En längre tids överträning i kombination med en hektisk livssituation i övrigt blev för mycket. Det tog drygt två månader innan jag var redo för lättare träning och nu, 4,5 månad senare, kan jag genomföra 3-5 pass/vecka – med hälsan i behåll. Även om det blir skapligt med pass nu tränar jag inte alls på samma sätt som tidigare, det är både det att jag avstår långpass helt och det är inte direkt så att jag dunkar massa fyror (läs fyraminutersintervaller) när det kommer till intervallträning.  Lägger ut lite utdrag ur min träningsdag för att ni ska få se hur mycket jag trappat ned. Det lustiga är att jag – trots klart mindre träning – nästan har samma prestationsförmåga som innan utbrändheten och framförallt känner jag genuin träningsglädje igen=).