Som
ett avbrott från den senaste tiden med korta och hårda pass, antingen på
velodromen eller i gymmet, fick det idag bli en sväng på crossen. Mjölksyrafyllda
intervaller och sarghäng byttes ut mot jämn fart och vinterlandskap. Var lite av en mjukstart på
vinterdistansandet, efter ban-SM tänkte jag försöka få in distanspass mer
regelbundet. Att det blivit minimalt med längre pass på sistone kändes. Orken
var väl okej hela passet, men sista halvtimmen var ryggen bra trött.
söndag 30 november 2014
fredag 28 november 2014
Liten dipp
Av
de fina benen som jag hade på tävlingen i lördags har jag inte märkt mycket här
under veckan. Helt okej insatser i gymmet, men på velodromen har det känts
segt, ungefär som att någon i smyg satt på ett tyngre drev på jonnen. Jaja, är
ingen fara, har väl bara varit sliten efter Omnium-grenarna. Efter förra rejset
hanns det med ett par sämre träningspass innan det kändes fint igen. Det enda
som räknas är att jag är i slag nästa helg på SM – och det tänker jag vara=)!
lördag 22 november 2014
Som en vinst
Idag
var det återigen tävlingsdags på velodromen, lite av ett genrep inför ban-SM om
två veckor. Efter tredjeplatsen förra gången det begav sig hade jag satt upp
lite småmål såsom att persa flygande varv, vinna en disciplin och komma på
pallen totalt i omniumet. Lyckades inte vinna någon gren, men slog till med
rekord på flygande och framförallt blev jag totaltvåa efter jämna prestationer
i de fem grenarna, endast slagen av proffset Jonas Ahlstrand. Är självklart hur
nöjd som helst med resultaten=)!
onsdag 19 november 2014
Klubbyte
Sådär,
tänkte offentliggöra det som flera vet eller haft på känn, att jag nästa säsong
kommer representera Borlänge CK när det vankas landsvägstävlingar.
lördag 15 november 2014
Milstolpar i återhämtningen
Tillståndet
som drabbade mig i juni efter Vätternrundan var inte något som kunde vilas bort
på någon vecka. Kroppen packade ihop fullständigt, jag blev väldigt orolig över
hela situationen och efter en månad stod det klart att jag hade drabbats av
utmattningssyndrom, det som ofta kallas utbrändhet. Det har varit en kamp – med
många jobbiga bakslag längs vägen – för att komma tillbaka. Komma tillbaka som människa,
idrottare och återfå livsgnistan. Idag, fem månader senare, känner jag mig helt
kry och när jag blickar tillbaka på min tuffaste period någonsin kan jag peka
på flera framsteg som varit milstolpar i min återhämtning.
tisdag 11 november 2014
Litet mål
För
första gången sedan min väggning i juni har jag satt upp ett mål för cyklingen.
Helgens tävlande på velodromen gav sådan mersmak att jag har bestämt mig för
att ställa upp på ban-SM. Det betyder egentligen inte några förändringar. Jag
kommer fortsätta träna som nu och hålla mig på behörigt avstånd från
överansträngningar. Ser mest SM-deltagande som en rolig grej=).
söndag 9 november 2014
Pallen på velodromen
Utan
några större egna förhoppningar ställde jag igår upp på velodromtävling, mitt
livs första Omnium som bestod av fem grenar. Inledde med att klara mitt
vintermål för velodromen – att köra flygande varv under 12 sekunder – och resten
av disciplinerna gick så pass att jag slutade som totaltrea av tolv deltagare,
endast slagen av Preben Larsen och Lars Myrberg. Tävlingen framkallade två
smaker: blodsmak och framförallt mersmak=)
fredag 7 november 2014
Tävlingsdags
Hur
många cyklister förknippar november med tävlande? Ja, de hårdingar som ägnar
sig åt cykelcross är igång för fullt så här års med ett stundande SM. Annars är
väl detta en period för återhämtning/alternativ träning. För egen del har jag
inget egentligt tävlingsfokus för tillfället – jag tränar bara det jag känner
för – men nu när det vankas trevlig träningstävling på velodromen är jag inte
den som bangar. Imorgon eftermiddag är det dags för ett så kallat Omnium.
lördag 1 november 2014
Då och nu
I
juni sade kroppen ifrån rejält. En längre tids överträning i kombination med en
hektisk livssituation i övrigt blev för mycket. Det tog drygt två månader innan
jag var redo för lättare träning och nu, 4,5 månad senare, kan jag genomföra 3-5
pass/vecka – med hälsan i behåll. Även om det blir skapligt med pass nu tränar
jag inte alls på samma sätt som tidigare, det är både det att jag avstår
långpass helt och det är inte direkt så att jag dunkar massa fyror (läs
fyraminutersintervaller) när det kommer till intervallträning. Lägger ut lite utdrag ur min träningsdag för
att ni ska få se hur mycket jag trappat ned. Det lustiga är att jag – trots klart
mindre träning – nästan har samma prestationsförmåga som innan utbrändheten och
framförallt känner jag genuin träningsglädje igen=).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)