Landslagsbrud på rulle

Hej och hå, lägret börjar ta ut sin rätt. 40 träningstimmar allt som allt och 23 timmar det senaste fyradagarsblocket börjar kännas i benen. Det var segt att gneta på uppför och jag bestämde mig för att ändra rutten för att skippa en del höjdmeter, men det blev ändå oplanerat en riktigt hård avslutning – när en schweizisk landslagsbrud lade sig på min rulle.

Asjobbig tempointervall

Vi fick möblera om en hel del i dagens pass. Den ursprungliga planen var att dra upp till Ayacata och Tejeda, men nästan uppe vid Ayacata var vädret riktigt ogästvänligt. Regn i luften och kall vind gjorde oss redigt frusna, så pass att vi beslutade oss för att vända nedöver och eventuellt dra tillbaka till hotellet för att dressa på oss mer. När vi kom nedåt blev det allt varmare och solen tittade även fram, vilket gjorde att det återigen var skönt att hoja. Det blev en snabb påfyllning av vätska och energi på en supermarket i San Agustin och därefter drog vi uppåt bergen igen. Upp till Aguimes och sedermera med sikte på Santa Lucia. Väl här kändes mina lår rätt stendöda, för tillfället var platt cykling min cup of the. Jag tog färdvägen ned till kusten igen medan vrålstarke Staffan fortsatte klättrandet.

Vy mot kuststäderna

Väl nere på platten i El Doctoral hade jag inga ambitiösa planer för att pressa mig ytterligare. Min plan var väl myscykling in till Maspalomas och eventuellt dra en sväng mot Puerto Rico för att få lite extra distans. I stan passerade jag en schweizisk landslagstjej, som lade sig på min rulle. När jag kom ut ur stan och ut på de platta kustvägarna började jag gasa på mer och jag märkte att hon låg tätt kvar på rullen. Då – med vilodag imorgon och en landslagsåkare i hasorna – kände jag, va fan, det är väl lika bra att kräma ur det lilla som finns kvar i kroppen och gasa på till Maspalomas. Egentligen hade jag typ ingenting kvar att ge, men är det något jag är duktig på så är det att dunka på på vilja. Ned i bocken, trycka på och försöka dra uppåt 300W i alla fall. Det var sjukt jobbigt med slitna ben och efter att ha hojat fem timmar under dagen, men jag var så beslutsam att ge allt de två sista milen. Inte köra av henne av rulle, man är ju så pass väluppfostrad att man inte kör ryckförningar med en brud bakom sigJ, men att hålla ett hårt och jämt tempo hem. Motluten var allra värst. Jag hade legat på så pass på platten att jag var rätt trött när småbackarna kom och att då försöka hålla i arbetsinsatsen sved redigt. Menmen, bara att bita i och inte ge sken av att jag var sliten. Inte heller ville jag vinka fram henne att ta någon förning, jag ville vara gentleman hela vägen till Maspalomas. Två mil senare var jag tröttare än tröttast och så fort jag såg att hon vek av slog jag av helt på ansträngningen. Hoppas att hon tyckte att jag var lite stark i alla fallJ!

Imorgon ska det bli superduperskönt med vilodag. Först sovmorgon och sedan bara chilla resten av dagen – underbartJ!

Döda ben...

Efter småkäk, dusch och stretch var det dags för det riktiga återhämtningsmålet. 350 gram kyckling som wokades ihop med massa ris, lite jordnötter och groddar satt finfint! Som måltidsdryck blir det juice för att höja kaloriintaget och få kolisar som tas upp lätt. 

Passet

http://connect.garmin.com/splits/431841590