Rubriken
syftar knappast på mina fyror som jag körde på trainern idag. De gick nämligen
sämst. Gick ut för hårt på första intervallen – lika IQ-befriat som alla
idiotförningar på Hammarö i år – stumnade totalt och efter 1,5 intervall
kastade jag in handduken. Det enda jag kan vara nöjd med är att jag fick till
uppvärmningen fint, alltid nåt! Verkar ha hittat att 280-290W är en perfekt
nivå för mig att köra tröskel-/tempointervaller på med nuvarande (usla) form. Kommande
pass ska jag påminna mig själv både en och två gånger att hålla igen, hellre 10
watt för låg än för högt så att jag kan genomföra passen som planerat. Särskilt
nu på lätta veckan – med allt annat än god form – finns det ingen anledning att
gå för all time high-watt!
Wow Janne!
Nog
om mitt misslyckade pass. Under helgen har en cykelbekant, årets TCT-mästare
Janne Jakobsson, stått för en helt otrolig prestation. Han har på 66 timmar
skrapat ihop hela 100 mil, galet bra alltså! Hans bedrift får Vätternrundan och
min 44 mila-runda åt Friends att framstå som rena kortdistanspassen.
Varför
genomförde då Janne denna ultradistanscykling? Jo, för att samla in pengar till
behövande barn i Nigeria. Han har tidigare adopterat en grabb därifrån och
snart ska han ned igen för att få en flicka. På resorna har han sett hur
eländiga förhållandena är i Nigeria och vilket enormt behov det finns av hjälp.
Jag har skänkt 100 kr till Jannes insamling – gör det du ocksåJ!
Info
om insamlingen:
Tidningsartikel om
bedriften:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar