Börjar ta sig

Efter gårdagens vilodag var det åter dags att träna och inleda medelveckan i mitt träningsprogram. Nu stundar sex raka träningsdagar med totalt sju pass, varav sex cykelpass och ett gympass. Veckans mest högintensiva pass fick bli inne på velodromen – och nog blev det stundtals åka av därJ!

Aerohjälm och aerotröja - är man inte snabb själv får man i alla fall se till att ha snabb utrustning! Dock saknades en åtgärd för att känna sig snabb, nämligen att raka benen...

Förra veckan gick väl inte direkt till historien som den bästa träningsveckan i mitt liv, men det går liksom inte att förvänta sig tipp-topp form efter sin off season-period. Det handlade mest om att åter vänja kroppen vid cykling. Kvällens velodromkörning var det tredje passet inne på ”trärondellen” sedan förra vintern och för första gången kändes det rätt skapligt. Det betyder knappast att jag kände mig i slag – jag kände mig bara starkare än de senaste två passen som kändes katastrofala.

Vi var en alldeles lagom stor grupp, 12-13 cyklister, och på de flesta intervallerna blev vi indelade i två eller tre olika gäng utifrån fartambitioner. Allt som oftast fick jag sällskap av riktiga fartfantomer, bl a en av världens bästa MTB-åkare, Jenny Rissveds, Borlänge CK:s svar på Cancellara, tempohästen Patrik Moris och Magnus, som tog några brutala förningar som nästan fick mina lungor att hoppa ur bröstkorgen. Det gick väl an, mestadels på vilja, fram till sista intervallen, men när Moris gasade på där framme fanns det inget annat än att kasta in handduken. Alltså när han har fått upp farten är det ingen lek vill jag lova! Men det var i sig ingen nyhet. Jag vet ju att tempot brukas kunna stegras på TCT-loppen när Moris ligger i spets…

Sammanfattningsvis ett riktigt roligt pass och gött att kunna urskönja viss progression från tidigare pass. Imorgon kommer det med all säkerhet inte alls bli lika kul, för då ska det nämligen gnetas styrkeintervaller på trainern. Menmen, även de intervallerna behövs för att göra mig till en bättre cyklist så det är bara att bita ihop och köra järnetJ!

Precis gjort klart med köp av denna tempocykel från monsterspurtaren Jonas Ahlstrand. Blir denna Cervelo P3, fast utan hjulen. Tanken är väl att försöka komma över en disc på sikt också, både för att det sparar några sekunder och även för det fräna ljudets skull. Det känns jäkligt bra att ha en tempojonne nu, särskilt till etapplopp som Hammarö 3-dagars då det både ska köras prolog och tempo.