Första
åkstyrkepasset på länge. Dels har jag ju haft cykeluppehåll i tre veckor och
dels så körde jag inte särskilt mycket tempo-/tröskelintervaller mot slutet av
säsongen. Det var kanske lite hybris att ge sig i kast med tempointervaller á
20 minuter, men jag tänkte; vafan, hur svårt kan det vara!?
Dagens pass
7
min uppvärmning
20
min tempointervall, 280W, 110-kadens
8
min tröskelintervaller, 270W, 110-kadens
7
min nedvarvning
Monterat och klart, dags att ta sig an tempointervaller
Sån skillnad
Vad
gäller tempo- och tröskelintervaller finns det lite olika sätt att genomföra
dem. Vissa kör dem exakt på sin tröskelsyratröskel medan jag håller mig en
liten bit under tröskeln. För första intervallen tänkte jag att 280W borde vara
en bra nivå – och det var det. Jag ville köra safe för att kunna genomföra
intervallen på ett stabilt sätt. Det gick egentligen galant hela vägen, blev
aldrig toktrött, men mentalt är det ingen lek med tempointervallerna alltså! Att
sitta och stirra in i en vägg i 20 minuter – på en konstant belastning – är onekligen
en prövning. Det är sån skillnad att göra detta under säsongen och hålla till
utomhus. När det är säsong finns det alltid tävlingar inom en snar framtid, så
motivationen är tipp topp och det är en helt annan grej att hoja utomhus. Under
sommaren kunde det hända att det blev någon tempointervall på 70-80 min, inga
konstigheter. Men nu – sittandes på en trainer i tråkiga november och med fem
månader till tävlingssäsongen – är det kämpigt mentalt. Man kollar på tiden med
jämna mellanrum och när man tror att det gått en minut har det gått 10
sekunder.
Hur
som helst, första intervallen gick fint. Tre minuters vila och på´et igen. Nu
gick det inte alls fint. Pulsen rusade snabbt iväg och jag kroknade per
omgående. Det var inget annat att göra än att avbryta intervallen, det hade
inte räckt med järnvilja för att härda ut i 16-17 min till. Efter lite ny vila fick
det bli en tröskelintervall och ribban sänktes till 270W.
Antar
att det är helt naturligt att det blir så här. Är ju inne på min första
cykelvecka efter uppehåll från cyklandet och formen är allt annat än toppad. Det
är bara att kämpa på och anpassa intervallerna utifrån dagsformen så kommer det
att bli skitbra på sikt. Cykelmässigt ser jag verkligen fram emot januari. Som
planen ser ut nu blir det två veckor på Gran Canaria innan skolan drar igång. Massa
distans och jobba upp en respektabel cykelbränna – det är grejer detJ!
Nog
om min egna cykling. Firefighters Upsala CK håller för fullt på att rusta inför
säsongen och det har presenterats flera riktigt spännande värvningar. Det var
kanske inte alltför överraskande att Alexander Wetterhall skulle presenteras,
men ack så skoj med en så meriterad värvningJ!
Nu
ska det ses på I huvudet på Gunde Svan, ett mycket sevärt programJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar