torsdag 7 november 2013

Stabilt och tvärstopp

Första åkstyrkepasset på länge. Dels har jag ju haft cykeluppehåll i tre veckor och dels så körde jag inte särskilt mycket tempo-/tröskelintervaller mot slutet av säsongen. Det var kanske lite hybris att ge sig i kast med tempointervaller á 20 minuter, men jag tänkte; vafan, hur svårt kan det vara!?

Dagens pass
7 min uppvärmning
20 min tempointervall, 280W, 110-kadens
8 min tröskelintervaller, 270W, 110-kadens
7 min nedvarvning

Monterat och klart, dags att ta sig an tempointervaller

Sån skillnad
Vad gäller tempo- och tröskelintervaller finns det lite olika sätt att genomföra dem. Vissa kör dem exakt på sin tröskelsyratröskel medan jag håller mig en liten bit under tröskeln. För första intervallen tänkte jag att 280W borde vara en bra nivå – och det var det. Jag ville köra safe för att kunna genomföra intervallen på ett stabilt sätt. Det gick egentligen galant hela vägen, blev aldrig toktrött, men mentalt är det ingen lek med tempointervallerna alltså! Att sitta och stirra in i en vägg i 20 minuter – på en konstant belastning – är onekligen en prövning. Det är sån skillnad att göra detta under säsongen och hålla till utomhus. När det är säsong finns det alltid tävlingar inom en snar framtid, så motivationen är tipp topp och det är en helt annan grej att hoja utomhus. Under sommaren kunde det hända att det blev någon tempointervall på 70-80 min, inga konstigheter. Men nu – sittandes på en trainer i tråkiga november och med fem månader till tävlingssäsongen – är det kämpigt mentalt. Man kollar på tiden med jämna mellanrum och när man tror att det gått en minut har det gått 10 sekunder.

Hur som helst, första intervallen gick fint. Tre minuters vila och på´et igen. Nu gick det inte alls fint. Pulsen rusade snabbt iväg och jag kroknade per omgående. Det var inget annat att göra än att avbryta intervallen, det hade inte räckt med järnvilja för att härda ut i 16-17 min till. Efter lite ny vila fick det bli en tröskelintervall och ribban sänktes till 270W.

Antar att det är helt naturligt att det blir så här. Är ju inne på min första cykelvecka efter uppehåll från cyklandet och formen är allt annat än toppad. Det är bara att kämpa på och anpassa intervallerna utifrån dagsformen så kommer det att bli skitbra på sikt. Cykelmässigt ser jag verkligen fram emot januari. Som planen ser ut nu blir det två veckor på Gran Canaria innan skolan drar igång. Massa distans och jobba upp en respektabel cykelbränna – det är grejer detJ!


Nog om min egna cykling. Firefighters Upsala CK håller för fullt på att rusta inför säsongen och det har presenterats flera riktigt spännande värvningar. Det var kanske inte alltför överraskande att Alexander Wetterhall skulle presenteras, men ack så skoj med en så meriterad värvningJ!

Nu ska det ses på I huvudet på Gunde Svan, ett mycket sevärt programJ!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar