Välbehövlig distans

Sedan galenskapen med 24 timmar cykling i oktober har det varit väldigt skralt med distansträning. Jag tror faktiskt att det endast blivit ett distanspass ute sedan dess. Bristande motivation och närheten till velodromen har gjort att jag oftast satsat på ”trärondellen” under helgerna. Idag var jag i alla fall ute och rastade crossen i nästan tre timmar och de kommande två veckorna, fram till träningslägret på Gran Canaria, ska jag försöka klämma in så mycket distans som möjligt för att förbereda kroppen för dagliga pass på 5-6 timmar.

Crossen redo för avfärd. Efter byte av i stort sett alla slitdelar gick den finfint!  

Invigning av nya vinterhandskarna som förhoppningsvis ska hålla händerna varma även när det är minusgrader. 

Överlag tyckte jag att passet kändes bra, över förväntan. I och med att jag inte har dragit på dubbdäcken än rullar det på rätt skapligt. Alltså dubbdäck är verkligen en fartdödare! Höll mig inledningsvis till ett snällt distanstempo, med ett undantag. När jag hojade från St. Skedvi mot Torsång såg jag en cyklist på håll och jag bestämde mig för att dra ikapp honom innan Torsångsavtaget. Det gick väl rätt bra att ta ikapp, men när jag passerade märkte jag att han ökade på för att få min rulle. Jag hörde mycket väl ljudet från hans dubbdäck bakom mig. Då bestämde jag mig, tävlingsmänniska som jag är, för att successivt öka på tempot – det ska inte vara ”walk in the park” att hålla min rulleJ!

En fördel med att köra cross är att grusvägar inte är något problem. Nu kunde jag ta en genväg till Olsbacka istället för att behöva runda Aspeboda först. 

Efter en fikapaus hos mina kusiner i Ornäs fortsatte rutten runt Runn. Mot slutet av passet lade jag in fyra spontana styrkeintervaller genom att lägga mig på allra tyngsta växeln, oavsett om det bar uppför eller nedför. Fick gneta på redigt i motluten för att få runt tramporna och min låga kadens gjorde att det var rena rama Bert Grabsch-körningen. Det blev även en tuff backintervall innan jag var färdig med dagens exercis. Jag körde på så hårt jag bara kunde på skogsvägen upp på Björkberget. Det är väl ungefär den lutningen det kommer vara på backarna på GC. Dock finns det en klar skillnad; idag klättrade jag i 5 minuter – på GC är det snarare klättringar på 50 min – minst.

Rundan

http://connect.garmin.com/activity/419812281