Morgonsnurr

Usch, det var en riktigt oskön känsla när väckarklockan i morse. Var skittrött och kände att det var alldeles för tidigt. Skulle jag sova 1,5h till och köra kvällsträning eller kravla mig upp för velodromkörning kl 07 i Falun? Efter mycket funderande bestämde jag mig ändå för velodromen – och det ångrar jag inte. Skön kickstart på dagenJ!

Inledningsvis kändes det skitskumt att sitta på en lånehoj igen. Jag hade ju förmånen att köra på Mayers vrålåk igår med 51-14-utväxling. Att nu köra 48-15 igen var en märklig känsla, shit vad jag fick pinna på med kadensen för att hänga med, även i så lågt tempo som 17-varv. Jaja, jag kom i alla fall in i det och resten av passet kändes rätt bra.

Körningen kändes lagom. Aldrig tal om att ligga på ”rött” men samtidigt så pass hårt att man kände att man tränade. Kör typ aldrig med pulsband längre på velodromen, men skulle gissa att pulsen låg på kring 150 under intervallerna så man kan väl säga att det var trösklar light, typJ.

Fint led med slitvargen Johan Landström som lok. 

Efter tre raka dagar på ”trärondellen” blir det – hör och häpna – ingen velodrom imorgon. Då ska det gymmas istället. Ska försöka spara lite på krutet (vilket jag i sig aldrig lyckas med) så att jag har skapliga ben till på lördag då jag troligen ska köra ett riktigt mastodontpass med Janne ”Mr 100-mil” Jakobsson.

Emma har genomgång mellan övningarna. Närmast kameran står MTB-kungen Emil Lindgren. I grönt Johan Pettersson och längst till höger stammisen nr ett på velodromen, "Berka". Det stora frågan i morse var annars vart "Myran" och "Dallas" höll hus. Cykel & Fjäll-herrarna har nog annars varit med på varje morgonpass jag kört.