Premiär för velodromtävling

Efter min off season i höstas har velodromcyklingen varit ljuset i mörkret i en i övrigt rätt dålig träningsperiod. Det är i stort sett bara på velodromen som jag haft den riktiga gnistan, på trainern har jag inte alls fått till det. Efter rätt mycket velodromkörning bestämde jag mig för att ställa upp på velodromtävling – och idag var det dags.

Jag känner mig fortfarande lite harig att ligga i klunga på banan så bestämde mig för att endast ställa upp i de enskilda momenten: flygande varv, 580 meter och 2 km förföljelse.

Förberedelser inför start. Måttstocken i högsta hugg för att ställa in sadelhöjden.  

 Hjulmeckande

 Snart dags för flygande varv och i all hast försöker jag och Janne fixa sadelhöjden. 

 Uppstartsvarv inför det flygande varvet

 Dags att lämna banan efter flygande varv

Släpp sargen och kom in i matchen!?

Det var lite strul med utrustningen innan start. Först var tanken att jag skulle dra på högprofilare på en lånehoj, men efter mycket om och men slutade det med att jag fick låna Janne Jakobssons carbonhoj med finfina Zipp 808-hjul. Det blev minst sagt körigt till det flygande varvet. Jag hann absolut inte värma upp på Jannes hoj, utan i all hast hann jag få in sadelhöjden på en okej höjd. Sen bara ut på banan och dra uppstartsvarven inför det flygande varvet. Kände genast; wow, vilken hoj alltså, sån skillnad mot lånehojarna där inne! Största skillnaden var antagligen hjulen (hjulen är det på hojen som brukar göra mest för farten). Dessvärre, virrig som jag är, misstog jag mig på uppstartsvarven. Trodde nämligen att det var ytterligare ett varv innan det var dags för all in-varvet. När jag kom genom sista kurvan låg jag alldeles för långt ned i banan och jag hade inte bombat upp farten genom kurvan. När jag hörde klockringningen blev jag varse om att det var dags så det var bara upp stående och full spätta på upploppsrakan. Fort gick det väl, men mina kurvtagningar var allt annat än bra. Genom kurvorna lyckades jag inte hålla mig nere i banan och ibland var jag till och med ovanför den röda linjen – det duger inte! Klockan stannade på 12,67 (snittfart på 55,4 km/h). Som jag ser det var det ändå de orakade benen som gav det största tidstappet, minst 1,5 sekund skulle jag säga. 1 hundradel i fysisk effekt och 1,49 sek i placeboJ.

 Stående start till 580 meter. Det är inte vem som helst som håller i hojen. Lars "Myran" Myrberg är nämligen velodromvärldsmästare i veteranklass.

 Hålla-igång-benen-tramp mellan heaten

Spurtträning på spinninghojen? 

 Startdags för brudarna i lagförföljelsen.

580 metersloppet kändes rätt bra, men i och med att jag var ensam om att köra det så är det svårt att säga om tiden på 47 sekunder var bra eller ej.

Sist ut för min del var 2 km förföljelse, som egentligen inte blev någon förföljelse. Normalt sett kör man två åt gången, där man startar på varsin sida av banan och skulle man bli passerad av motståndaren är det game over. Nu blev det istället solokörning. Min stora frågeställning innan var hur jag skulle disponera krafterna, hur hårt kan man gå på 2 km!? Började fundera på hur lång tid det skulle ta och tänkte att det borde ta kring 2,5 min. Gjorde jämförelser till ”fyror”, där man satsar rätt rejält i fyra minuter, och min slutsats var att det borde gå att trycka på hårt från början. Det visade sig vara en usel taktik! De första 3-4 varven gick finfint och snabbt, men låren fylldes successivt med syra. När skylten för 5 varv kvar dök upp hade jag slut på kräm i påkarna och det var ett konstant lidande innan jag var i mål. Det gick allt långsammare och jag fick allt större problem med den tunga utväxlingen på 50-15 (på lånecyklarna är det 48-16). Om det hade varit 1 km som gällde hade jag nog haft en skapligt bra tid, men min satsning var allt annat än lyckad för dubbla distansen. Usch så jobbigt det blev! 

 Smärta efter 2 km! Det värsta av allt var att kliva av hojen, benen ville bara vika sig av trötthet

Hej, kan någon berätta för mig vad jag heter? Jag är typ så trött att jag inte har koll på det...

Mina varvtider från 2 km på pränt. Inledde (för) starkt på 13,51 och avslutade med knapp styrfart på 15,73. Att disponera krafterna är en bra grej. Istället för att tokdö efter 5 varv hade det varit bra att kunna öka på slutet. Menmen, man lär sig av sina misstag! 

Dagens facit: tre starter och tre vinster. Var faktiskt outstanding i varje disciplin. Ska kanske även nämna att jag var ensam i min klass...

Dagens största tack till Janne Jakobsson som lät mig köra på hans hoj. Det var ett jäkla meckande med att höja och sänka sadeln mellan våra race (båda vi tävlade idag fast i olika klasser). Någon gång fick detta konsekvensen att Janne glömde att justera upp sadeln när det var hans tur. Att sitta typ 4 cm för lågt är ingen höjdare... Även ett stort tack till alla i Velodrom CK som arrangerade detta trevliga jippo, mycket skoj var det! Jag blir absolut med nästa gång också om jag är på plats i Dalarna. Och slutligen tack till min kära mor som var med som support och "paparazzi" (eller heter det mamarazzi!?)