Efter
min off season i höstas har velodromcyklingen varit ljuset i mörkret i en i
övrigt rätt dålig träningsperiod. Det är i stort sett bara på velodromen som
jag haft den riktiga gnistan, på trainern har jag inte alls fått till det. Efter
rätt mycket velodromkörning bestämde jag mig för att ställa upp på
velodromtävling – och idag var det dags.
Jag
känner mig fortfarande lite harig att ligga i klunga på banan så bestämde mig
för att endast ställa upp i de enskilda momenten: flygande varv, 580 meter och
2 km förföljelse.
Förberedelser inför start. Måttstocken i högsta hugg för att ställa in sadelhöjden.
Hjulmeckande
Snart dags för flygande varv och i all hast försöker jag och Janne fixa sadelhöjden.
Uppstartsvarv inför det flygande varvet
Dags att lämna banan efter flygande varv
Släpp sargen och kom in i matchen!?
Det
var lite strul med utrustningen innan start. Först var tanken att jag skulle
dra på högprofilare på en lånehoj, men efter mycket om och men slutade det med
att jag fick låna Janne Jakobssons carbonhoj med finfina Zipp 808-hjul. Det
blev minst sagt körigt till det flygande varvet. Jag hann absolut inte värma
upp på Jannes hoj, utan i all hast hann jag få in sadelhöjden på en okej höjd.
Sen bara ut på banan och dra uppstartsvarven inför det flygande varvet. Kände genast;
wow, vilken hoj alltså, sån skillnad mot lånehojarna där inne! Största
skillnaden var antagligen hjulen (hjulen är det på hojen som brukar göra mest
för farten). Dessvärre, virrig som jag är, misstog jag mig på uppstartsvarven.
Trodde nämligen att det var ytterligare ett varv innan det var dags för all
in-varvet. När jag kom genom sista kurvan låg jag alldeles för långt ned i
banan och jag hade inte bombat upp farten genom kurvan. När jag hörde
klockringningen blev jag varse om att det var dags så det var bara upp stående
och full spätta på upploppsrakan. Fort gick det väl, men mina kurvtagningar var
allt annat än bra. Genom kurvorna lyckades jag inte hålla mig nere i banan och
ibland var jag till och med ovanför den röda linjen – det duger inte! Klockan
stannade på 12,67 (snittfart på 55,4 km/h). Som jag ser det var det ändå de
orakade benen som gav det största tidstappet, minst 1,5 sekund skulle jag säga.
1 hundradel i fysisk effekt och 1,49 sek i placeboJ.
Stående start till 580 meter. Det är inte vem som helst som håller i hojen. Lars "Myran" Myrberg är nämligen velodromvärldsmästare i veteranklass.
Hålla-igång-benen-tramp mellan heaten
Spurtträning på spinninghojen?
Startdags för brudarna i lagförföljelsen.
580
metersloppet kändes rätt bra, men i och med att jag var ensam om att köra det
så är det svårt att säga om tiden på 47 sekunder var bra eller ej.
Sist
ut för min del var 2 km förföljelse, som egentligen inte blev någon
förföljelse. Normalt sett kör man två åt gången, där man startar på varsin sida
av banan och skulle man bli passerad av motståndaren är det game over. Nu blev
det istället solokörning. Min stora frågeställning innan var hur jag skulle
disponera krafterna, hur hårt kan man gå på 2 km!? Började fundera på hur lång
tid det skulle ta och tänkte att det borde ta kring 2,5 min. Gjorde jämförelser
till ”fyror”, där man satsar rätt rejält i fyra minuter, och min slutsats var
att det borde gå att trycka på hårt från början. Det visade sig vara en usel
taktik! De första 3-4 varven gick finfint och snabbt, men låren fylldes
successivt med syra. När skylten för 5 varv kvar dök upp hade jag slut på kräm
i påkarna och det var ett konstant lidande innan jag var i mål. Det gick allt
långsammare och jag fick allt större problem med den tunga utväxlingen på 50-15
(på lånecyklarna är det 48-16). Om det hade varit 1 km som gällde hade jag nog
haft en skapligt bra tid, men min satsning var allt annat än lyckad för dubbla
distansen. Usch så jobbigt det blev!
Smärta efter 2 km! Det värsta av allt var att kliva av hojen, benen ville bara vika sig av trötthet
Hej, kan någon berätta för mig vad jag heter? Jag är typ så trött att jag inte har koll på det...
Mina varvtider från 2 km på pränt. Inledde (för) starkt på 13,51 och avslutade med knapp styrfart på 15,73. Att disponera krafterna är en bra grej. Istället för att tokdö efter 5 varv hade det varit bra att kunna öka på slutet. Menmen, man lär sig av sina misstag!
Dagens facit: tre starter och tre vinster. Var faktiskt outstanding i varje disciplin. Ska kanske även nämna att jag var ensam i min klass...
Dagens största tack till Janne Jakobsson som lät mig köra på hans hoj. Det var ett jäkla meckande med att höja och sänka sadeln mellan våra race (båda vi tävlade idag fast i olika klasser). Någon gång fick detta konsekvensen att Janne glömde att justera upp sadeln när det var hans tur. Att sitta typ 4 cm för lågt är ingen höjdare... Även ett stort tack till alla i Velodrom CK som arrangerade detta trevliga jippo, mycket skoj var det! Jag blir absolut med nästa gång också om jag är på plats i Dalarna. Och slutligen tack till min kära mor som var med som support och "paparazzi" (eller heter det mamarazzi!?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar