Härlig säsongsavslutning

Idag var det dags för de två senaste månadernas mål, sista TCT-loppet. Att komma tillbaka till denna avslutning har varit min målbild och motivationskälla under nyckelbensrehaben. Hade planen klar för mig, att försöka vinna från utbrytning och allra helst gå solo. Utbrytning blev det, kunde knipa segern men det var först på upploppet som jag avgjorde mot starke Hedlund.

Traditionsenligt hade vi i Borlänge CK sista träningstävlingen första lördagen i oktober. Efter race varje vecka sedan början av maj fanns det två åkare med chans att ta hem totalen, Jan Jakobsson och Erik Pettersson. Efter att själv ha missat 3,5 mån pga. skador var jag ur matchen att kunna försvara totalsegern från fjolåret, men visste att en första- eller andraplats skulle ta mig upp som totaltrea. På agendan stod Borlänge-Säter-Smedjebacken-Borlänge + 2 st Långsjövarv, allt som allt 115 km.

Efter masterstart ned till Säter satte loppet av på riktigt. Den första ordentliga utbrytningen bildades när Fredrik, Janne och Erik skruvade upp tempot. Dessa herrar var loss ett par mil innan de blev infångade strax innan den tuffa Åsmansbobacken. Höll mig till den egna planen att ligga lågt första delen av TCT och sköta energi- och vätskeintag väl inför tänkt hårdkörning.  

Läget kom med 65 km kvar, lite innan jag hade tänkt börja köra offensivt. Den åkstarka duon Patrik Moris och Mats Hedlund hade kommit loss och när det var stiltje i klungan satte jag in attacken. Trodde att jag skulle få med mig någon, men när ingen svarade på attacken fortsatte jag själv i jakten på utbrytarna. Mittemellan klungan och tätduon – med svidande lår och effekt kring 400W – var jag i valet och kvalet om jag skulle fortsätta bryggningsförsöket. Tog inte in nämnvärt, fast med mjölksyraförsurade påkar kände jag att ”point of no return” var nådd. Fortsatte att mosa och kunde sedermera ansluta.

Fint utbrytarsällskap

Samarbetet i vår trio var hela tiden bra och förtjänstfullt. Alla tog sina förningar, peppade på varandra och när vi efterhand inte kunde se klungan bakåt förstod vi att det kunde hålla hela vägen. In på Långsjövarven kändes det mer eller mindre klart att någon av oss tre skulle ta det. Inför sista varvet, med dryga milen kvar, hade jag siktet inställt på att försöka gå solo. Tog sparsammare förningar och efter att Moris hade tagit en längre förning stack jag i lilla knäppan över stora vägen. Fick lucka till båda, men med tilltagande syra var det svårt att utöka luckan. Hedlund tog in alltmer och min stora skräck var – med påkar som var sopslut –  att han skulle skarva vidare. Tack och lov uteblev den attacken.

Med rak motvind turades vi om med korta förningar för att inte bjuda in Moris i matchen igen. När vi hade skapligt avstånd bakåt blev det taktikspel där jag tvingades ta dragjobbet. I och med att Patrik Moris inte skulle hinna ikapp behövde jag inte tokköra, men in på upploppet kände jag ändå en oro över att ha legat i spets på slutet. Hedlund gick all-in med 400-500 meter kvar, en attack som jag kunde ta in för att sedan spurta förbi för segern.

En seger smakar extra gott när Seb belönar med en Villavägens Falu IPA , en av de godaste ölsorterna jag vet! 

Riktigt kul att kroppen har svarat fint på slutet och att jag har lyckats komma tillbaka efter en skadefylld och frustrerande säsong. Ikväll blir det TCT-fest – ett perfekt sätt att avrunda cykelsäsongen 2016 och inleda off season. Ser fram emot Sarbast utsökta mat, att se Erik Pettersson svepa ur TCT-pokalen och hänga med trevligt cykelfolk!