Ljusglimtar under 2016

Cykelsäsongen 2016 går knappast till historien som min bästa säsong i sadeln. Vurpor och skador har gjort att jag snarare har fått ägna mig åt rehab än tävlande. De gånger som inte klungkrascher, grävlingar eller potthål har varit i vägen har jag i alla fall fått med mig tre prestationer som jag är nöjd med.

Tre SM-medaljer på bana

Året inleddes positivt och för att vara vinter var formen god. På velodrom-SM i februari blev det tre brons, mina första SM-medaljer någonsin. Fick kliva upp på pallen i eliminering, 1 km tidslopp och 4 km förföljelse samt att jag lyckades sätta PB i båda grenarna mot klockan.

Ludvika stadslopp – halvmarathon

Egentligen ända sedan Lidingöloppet 2009, då jag totalkrampade, har jag haft en avig inställning till löpning. Det har varit mer förknippat med smärta och träningsvärk än någon genuin träningsglädje. Efter axelskadan i maj, som hindrade mig från att cykla, började jag dock springa en del för att hålla igång flåset. Efter ett par veckors invänjning började det kännas ganska bra, så pass bra att jag anmälde mig till halvmarathon i Ludvika.

Som cyklist och med bara en kort löparperiod i bagaget trodde jag mig kunna fixa 21 km på 1.30, i bästa fall. Skulle via min Garmin hålla en pace på 4.15 min/km – allt för att inte bonka. När kilometer efter kilometer flöt på med stabil puls och kring 4.00-tempo började jag ana – med mina mått mätt – en fin sluttid. Avslutningen, med tilltagande regn och trötta ben, var tuff, men kunde hålla ihop det och springa in på 1.24 (3.58 min/km), vilket räckte till en femteplats.

Som fysisk prestation rankar jag löparinsatsen högt och att jag i alla fall kunde springa när axeln var som sämst gjorde att jag kunde bibehålla en okej grundkondition under cykeluppehållet.

Vinna TCT-avslutningen

Att ta hem en träningstävling är egentligen inte så speciellt, men som säsongen 2016 gestaltade sig var det gött att vara snabbast på sista TCT-loppet. När jag i slutet av juli bröt ena nyckelbenet behövde jag all tänkbar motivation och målbilder för att inte skita i träningen totalt. För att hitta gnistan att dra i rehabsnoddarna och köra av tröskelintervaller på tristmaskinen No1 – testcykeln – hade jag siktet inställt på TCT, Borlänge CK:s serie av träningstävlingarna. Jag ville bli hel och stark innan säsongen var helt över och helst av allt vinna avslutningsloppet. Träningen flöt på, nyckelbenet läkte och jag lyckades vinna TCT-avslutningen från utbrytning.

Det är aldrig kul att drabbas av motgångar, men det är en naturlig del av både livet och idrottandet. Perspektivet från motgångar gör det än mer njutbart med framgång och jag upplever att jag har lärt mig en hel del av mina svackor de senaste åren. En sak som jag kan plocka med mig från denna skadekantade säsong är vikten av att jobba med mål. Särskilt när det är motigt, som under ett skade- eller sjukdomsbreak, är det guld värt att kunna plocka fram målbilder på näthinnan som ger den där lilla extra kicken som behövs för att kämpa sig tillbaka!

Återkommer med ett till inlägg som behandlar olika typer av mål som kan vara användbara för idrottare.