Det
var två taggade grabbar som begav sig iväg på långkörare idag. Efter två dagar
som blåst bort var jag till och med så taggad att jag dansade till musiken när
vi dressade om i morseJ!
Uppenbar punkarisk...
...så på med ett fräscht Continental-däck som den Continental Test Team-åkare jag är
Årets bästa
distans
I
och med att en del träning gått bort på grund av stenhårda vindar har inte
lägret hunnit sätta sina spår i påkarna än. Efter gårdagens vila/fikarull fanns
det gott om sprättighet i benen, kanske till och med för mycket sprättighet. Överlag
blev det ett pass som var lite tuffare än ett vanligt distanspass. För egen del
bestämde jag mig för att dra en del trösklar uppför istället för de planerade
styrkeintervallerna. Egentligen är det ganska ”enkelt” med tröskelintervallerna
uppför, det enda man behöver göra är att trycka lite mer än man brukar göra men
samtidigt inte gå på rött. I de lägena kommer wattmätaren väl till pass för att
hitta sin nivåJ!
Rull mot dagens stigningar, här anförda av två herrar från Linköping
Två color till fikat, en för att släcka törsten och en för att det är så jäkla gott!
Vidunderlig vy (inte bara för den snygga hojen)
Efter
dagens två stigningar, Puig Major och Sollér, blev hojandet visserligen
relativt platt, men tog istället mycket förningar som gjorde att intensiteten
blev aningen högre än distans. Känner att platten är mitt rätta element, där
gör det liksom inget att jag är en tjockisspurtare…J. Grunden med uthållighet och
åkstyrka finns där så att det går att mosa på skapligt, det som ska slipas till
på de två kommande månaderna fram till mitt första race med A-prioritet är att
boosta formen så att känslan i benen blir ”wow-wow”. Hur som helst gött att
känna att flera pusselbitar är på plats inför säsongen, har nog aldrig haft en
så här god känsla på ett distanspass i år och ett snitt på 231W är jag nöjd med
för över 5,5h i sadeln.
Första energipåfyllningen efter passet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar