Uppe på hojen igen

Igår, på dagen fyra veckor efter nyckelbensbrottet, genomförde jag min första utecykling sedan kraschen. Väldigt skönt att kunna cykla på riktigt igen! Står dock fast vid att jag inte kommer tävla något mer denna lvg-säsong. Tar istället sikte på velodromsäsongen och att få nyckelbenet helt läkt innan jag börjar med maxbelastning.

Fysiskt har nyckelbensfrakturen på flera sätt varit tuffare än axelskadan tidigare under säsongen. Kan inte påminna mig när jag hade lika ont som jag hade samma kväll som jag var i asfalten. Hela första veckan var ganska smärtsam – tur att jag fick morfin utskrivet… Det faktum att det var högra nyckelbenet (och jag är högerhänt) gjorde vardagen rätt knepig också. Fick ta hjälp med att skära maten, knyta skorna etc.

På det mentala planet har det i alla fall varit lättare än när axeln var trasig. Fick direkt reda på att det var ett nyckelbensbrott, läkaren sade att det skulle ta drygt åtta veckor att bli helt återställd och för mig själv hoppades jag kunna hoja ute efter 4-5 veckor. Med en konkret tidsplan kände jag mig motiverad att börja rehaba, både att hålla igång flåset på testcykel och efterhand börja aktivera armen. Med axeln, däremot, fick jag inga klara besked. Det tog två månader att få en diagnos fastställd och innan dess – när jag körde daglig rehab utan framsteg – var motivationen i botten. Jag hade ingen som helst lust att gneta på med testcykel eftersom jag inte hade en aning om jag skulle vara återställd efter sex veckor eller sex månader. Då kändes det bäst att släppa cyklingen helt ett tag och springa istället.

 Fem dagar efter kraschen var jag redo för första TC-passet

Att motivationen har känts god nu tror jag också är mycket tack vare att jag tog ett cykelbreak innan. Det går helt enkelt inte att vara fokuserad och 100% taggad året runt! Nu fick jag en slags off season i maj och juni och det har gett mig mental energi att genomföra bra testcykelpass den senaste tiden.

Nu är alltså nyckelbenet så pass att jag kan cykla ute, men jag inser samtidigt att läkningen behöver mer tid. Det är stelt i axelpartiet och klarar inte av högt tryck mot nyckelbenet. Att exempelvis spurta får därmed vänta ett tag till. Därför är det uteslutet att tävla här i september. Om jag ska ställa mig på startlinjen vill jag vara helt fit och känna mig bekväm med hög fart, närkontakt mm. Min förhoppning är att kunna tävla när det vankas velodromtävling i oktober.