Det finns många argument för att som idrottare anlita en tränare. Du får
hjälp med träningsprogram, det ger ny kunskap och du sparar tid och energi. Dock
finns det, enligt mig, ett ännu viktigare skäl för att ha tränarstöd, nämligen
att du får ett utifrånperspektiv på din idrotts- och vardagssituation.
Sedan hösten 2015 ingår jag i Dala Sports Academy, ett
elitidrottarprogram som för oss cyklister styrs av forne proffset och Team
Sky-sportdirektören Marcus Ljungqvist. När jag kom igång igen efter min
utbrändhet sade jag till mig själv och omgivningen att tränarstöd var ett måste
om jag skulle ha några som helst elitplaner i framtiden. DSA-medlemskapet har
helt klart varit till stor nytta, dels för att det ger god sparring att träna
ihop med regionens främsta cyklister och dels för att det är en trygghet att ha
”Ljunken” som stöd.
Jag rekommenderar de allra flesta – oavsett om målet är Vätternrundan
eller VM – att ha en tränarkontakt. Personligen studerar jag andra året på
idrottstränarprogrammet och hjälper andra cyklister med planering och
träningsprogram, men trots det är det inte aktuellt att vara min egen coach. Att
få ett utifrånperspektiv och ha en erfaren cyklist att bolla idéer med är
väldigt värdefullt!
Det går att ta högskolepoäng i träningslära, nutrition och mental
träning, men mig veterligen finns det inga kurser i ämnet självinsikt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar