Tanken och suget efter att träna har minskat på sistone. Eller rättare sagt har jag börjat inse att min kropp inte är redo för träning. Visst tusan längtar jag efter att endorfinkicka, svettas och flåsa lite, men de gånger jag har försökt mig på lätt jogg har kroppen sagt ifrån efteråt och så är jag tillbaka på ruta ett - efter att ha haft ett par dagar med uppåtgående ork och humör.
Hela inlägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar