Kvällens TCT

För första gången sedan tokväggningen på Vätternrundan har jag varit iväg på en cykeltävling. Inte som deltagare – min tävlingssäsong är över – men väl som åskådare och lite paparazzi. TCT, idag på hemmabanan Långsjön, var väl sig likt med trash talk inför start och alla-mot-alla-mentalitet under racet, precis som en träningstävling ska vara=).

Hela inlägget 

”Du väggar för ofta”

Jag har fått många råd och kommentarer från olika håll sedan min totala väggning. En vän som följer mitt cyklande träffade mitt i prick när han sade: ”du väggar för ofta”. Först tänkte jag väl; vadå, jag bonkar inte särskilt ofta när det distansas. Visst har även jag fått erfara den (ö)kända ”hammaren” i år på något längre pass, men att vägga behöver egentligen inte vara något som fordrar pass på 15-20 mil. Det kan lika gärna vara det där mastiga tröskelpasset eller en trissig Dalacup, som ett långpass – med tillhörande kaffe- och morotskakepaus - som ger en form av väggning och bryter ned kroppen.  

Hela inlägget

Stor saknad

Det är egentligen intet nytt om min tillvaro. Dagarna är en mix av förbättringskänslor och bakslag. Efter 1,5 månad så här börjar jag bli ganska härdad vid att kroppen strejkar med jämna mellanrum. Jag går inte längre runt i tron att jag nästkommande dag kommer vakna upp helt kry och fråga mig om dagens exercis ska bestå av trösklar eller böj i gymmet. Det kan låta pessimistiskt, men om jag skruvar upp förväntningarna blir jag bara besviken när jag återigen blir helt orkeslös. Min förhoppning när jag stiger upp på mornarna är snarare att palla med mindre vardagssysslor, en snäll promenad och samtidigt kunna uppskatta livets goda ting som umgänge och vällagad mat.

Hela inlägget 

Inte som en promenad i parken

Tanken och suget efter att träna har minskat på sistone. Eller rättare sagt har jag börjat inse att min kropp inte är redo för träning. Visst tusan längtar jag efter att endorfinkicka, svettas och flåsa lite, men de gånger jag har försökt mig på lätt jogg har kroppen sagt ifrån efteråt och så är jag tillbaka på ruta ett - efter att ha haft ett par dagar med uppåtgående ork och humör.

Hela inlägget

Signaler längs vägen

Min utbrändhet är inte helt oväntad. Det har blivit en hel del hojande under året, både i form av hög träningsdos samt många tävlingsstarter. Flera i omgivningen har höjt på ögonbrynen åt min ambitiösa satsning och det är uppenbart att jag har varit dålig att lyssna på kroppens signaler under säsongen.

Hela inlägget

Norrländskt lugn

Den här veckan fick jag, tack vare gästvänliga släktingar, möjlighet att spendera ett par dagar uppe vid Höga Kusten. Vi bodde i Bönhamn, en gemytlig by som ligger någonstans mellan Ö-vik och Härnösand. Med mitt klart begränsade lokalsinne kan jag lova att det var en utmaning att hitta på den norrländska bygden… Med hjälp av GPS, vägbeskrivningar och kusinsällskap i bilen kom vi i alla fall slutligen fram till Bönhamn i onsdags.

Hela inlägget

Vad är viktigast?

Jag må vara en sån där stollig tävlingscyklist som är beredd att lägga en ”pizza” och bli svimfärdig i jakten på prestationer och resultat, men hojandet är inte allt för mig. De senaste tre veckorna har varit mina sämsta veckor sedan jag började tävla och jag har fått smaka på elitidrottandets baksidor. Det har varit en period som har fått mig att än mer värdesätta att få vara frisk och lycklig samt att ha ork till samvaro med nära och kära. 

Hela inlägget