Fin säsongsstart för Uni-damerna

Igår kördes Östgötaloppet, säsongspremiären för landsvägsrace i Sverige och mitt första lagledaruppdrag för CK Unis damelitlag. Jag väljer att fatta mig ganska kort eftersom det kommer en mer utförlig race report längre ned från en av tjejerna i laget. För egen del vill jag säga följande:

-       Jag är jättestolt över hela laget! De allra flesta kör sin första officiella cykeltävling någonsin och bland ett 30-tal startande kammar vi hem tre stycken topp 10-placeringar.

-       Dagen innehöll verkligen hela känsloregistret. Från nervös väntan efter att ha hört om den otäcka klungkraschen - ovetandes om hur det var med våra tjejer - till stor glädje över att vi höll oss längst framme vid spurten i andraklungan.

-       Jag och resten av laget vill rikta våra tankar till de som skadades vid kraschen och önska ett snabbt tillfrisknande.

Nu överlåter jag resten av rapporteringen till Cecilia Joneby i laget som har skrivit följande om gårdagens race:

”För ck unis damlag är detta vår första tävling, och för de flesta i laget är det första loppet över huvud taget. Det är tidig start vilket innebär övernattning i närområdet. Under benväckningen på avresemorgonen har Annika fortfarande lånecykel från Cykelgross eftersom reservdelen till hennes egen inte kommit än. Det är Emanuele Sellas tidigare tävlingscykel, och som kuriosa är Sella exakt lika lång som Stark. Min växelvajer till bakväxeln väljer att gå av precis när jag stannar till hemma. Tack vare snabb hjälp kommer vi iväg i tid, och nu hoppas vi att det ska vara slut på cykelstrul. Vi bor på Södra Lunds B&B utanför Ljungsbro där vi får en helt egen våning med kök och sällskapsrum, och det finns ett stall för cyklarna. På kvällen åker vi in till Linköping för att äta middag med vår tränare Marcus Streijffert från Guided Heroes, och går igenom banan. Efter middagen rekar vi banan med bil, ganska oteknisk och med Uppsala-mått fin asfalt. Ett lite sämre parti på stora slingan, och en snäv kurva på lilla slingan.

Starten går 08:30 vid Ljungs kyrka och de 30 deltagarna i damelit ger sig iväg. Själv fick jag en dålig start och hamnar lite efter. Några hundra meter efter start kommer den första bron över Motala ström och fältet smalnar av vilket göra att jag enkelt får kontakt igen. Vi börjar med ett halvt varv på lilla slingan, med ett backigt parti. Det byts positioner ofta, men snart blir farten stabil och klungan lugn. Vi kör ut på stora slingan och klungan håller ihop. Vi i ck uni har fått uppgifter av vår tränare och vi kör enligt plan. Tre har fått i uppgift att hålla sig långt framme, och övriga fyra hjälper till att verkställa det samt står för en hel del dragjobb. Vi visar framfötterna och jobbar på från början. Vi har ett bra samspel i laget och pratar med varandra.

Efter att ha vänt tillbaka mot mål efter ca 3 mil och precis ska köra in i Borensberg igen uppfattar jag en tempoökning och att positionerna ändras. Jag ligger långt fram där klungan är lite smalare och jag uppfattar att det kommer medtävlande från sidan. Jag hinner tänka “undra om det blir körning nu” innan jag hör det karaktäristiska ljudet av kolfiber mot asfalt, och skriken man aldrig glömmer. Jag får uppfattningen att det skett precis bakom mig, och att vi som tar oss vidare är kraftigt reducerade. Inledningsvis höjs tempot för att ta oss förbi samhällets centrum, men sedan sänks det avsevärt och vi som är kvar börjar prata med varandra. Vidare går körningen lugnt. Uni har fyra cyklister kvar, giro tre och valhall två, totalt ca 15 stycken inklusive juniorerna.

Uni har tre cyklister som går i backen, varav två kan fortsätta. På olycksplatsen är hjälp snabbt på plats, och ambulans kommer också fort. Vår sista cyklist har efter omständigheterna klarat sig bra, och efter att ha hjälp övriga det är värre ställt med kan hon återvända till tävlingscentrum och vår oroliga tränare. Enligt Ck Hymers hemsida fick fyra personer avtransporteras med ambulans, varav en blev kvar för observation över natten. Den mediala rapporteringen gick snabbt, och innan anhöriga har hunnit underrättas står det om stor krasch, fyra ambulanser och allvarligt skadade i kvällstidningarna.

För oss som fortsatt händer en incident till där en av våra och en medtävlande krokar ihop, men detta reder sig snabbt. Ingen vill dra och det är lite avvaktande. Vi går in på lilla slingan och det blir fokus på tävlingen. Här ska fyra och ett halvt varv köras, och när ungefär hälften är gjorda går en utbrytning där inte uni är med. Vi försöker få igång ett lagtempo men kommer tyvärr inte ikapp. Andra som har lagmedlemmar i främre klungan drar ner tempot och vi fyra från uni får slita ordentligt. Vi inser att det är kört och återhämtar. Efter sista kurvan är det en lång uppförslutning i en allé mot mål, och jag som tjänar på lång spurt och känner att benen inte är med mig lägger mig fram och försöker ånga på. Jag vet att jag har tre unisar med mig, varav en har en explosiv spurt. Jag hoppas att Camilla ligger på mitt hjul och höjer farten successivt. När jag ser henne i ögonvrån vika ut ställer jag mig upp och försöker trycka på de sista metrarna. Vi slutar alla långt fram i andraklungan, och totalt slutar ck uni på plats 7, 9, 10, 11, 14 och 15. En riktig superpremiär, men tyvärr är det svårt att glädjas. Tankarna går till tjejerna som klarade sig mindre bra, krya på er!”

Filmklipp från spurten i andraklungan där Camilla Hansson kniper sjundeplatsen. Obs ljud på

Upptakt med damlaget

Helgen spenderades i Uppsala, min tidigare hemstad under tiden då jag studerade ekonomi. Denna gång var jag dock inte i Uppis för att lära mig om debit och kredit eller hänga runt på nation, utan jag var där som lagledare och hade upptaktshelg med CK Unis damelitlag. Vi varvade gemensam träning med föredrag och middag för att förbereda oss både cykel- och lagmässigt inför tävlingspremiären på Östgötaloppet på söndag. 

Laget uppställt vid Vaksala kyrka. Från vänster: Åsa Christiernin, Frida Hasslung Wikström, Annika Stark, Monika Gradin, jag, Camilla Hansson, Helena Markstedt, Joanna Dunham, Cecilia Joneby

Lördagens träning bestod av ett rullpass som kryddades med några spurter på varierad kadens mot slutet

Under eftermiddagen höll jag föredrag om taktik, olika typer av cyklister och energiintag under aktivitet. Alltid kul att snacka cykel och framförallt roligt att tjejerna fick igång en bra diskussion i samband med att det visades filmklipp på olika taktiker. 

Lördagen avrundades på Meza med libanesisk mat. Om vi säger så här; de snålade verkligen inte med portionerna! Det var nästan så att magen hann "bonka" innan all smarrig mat var uppäten... Tyckte att denna middag var ett mycket viktigt inslag under helgen för att stärka lagkänslan. Ett lag som trivs tillsammans både på och av cykeln kommer också ha lättare att klämma extra watt för varandra på race!

Raka fina led i Bälinge

Söndagens pass var både längre och intensivare än föregående dag. Lugnare distans varvades med både lagtempo och fri fart för att genrepa till Östgöta. I och med att linjelopp generellt har en väldigt polariserad effektprofil är det också viktigt att polarisera vissa pass och närmare tävlingssäsong få in intervallinslag på de längre passen för att efterlikna racerintensiteten. 

Vi avslutade med min paradgren, att fika. 

Jag har cyklat till ganska många fik genom åren, men Leijon i Uppsala är helt klart ett av de bästa ställen jag besökt. Dubbel espresso, solbulle och en baguette med getost, rödbetor, honung och valnötter satt som en smäck efter nio mil i sadeln! 

Kan summera en riktigt trevlig och lyckad helg med damlaget! Tycker du precis som jag att CK Unis satsning är jättecool så kan jag varmt rekommendera deras instagramkonto team.ck.uni för att följa tjejernas framfart

Framtidsplaner och VM-bilder

Årets ban-VM som tandempilot är lagt till handlingarna och nu har jag en period med ostrukturerad träning för att ladda på de mentala batterierna. Känner ingen stress att inleda superseriös träningsplanering eftersom jag har andra planer än att ha ett fullspäckat tävlingsprogram på landsväg.

Redan tidigt i vintras var jag inne på att tagga ned ambitionerna för framtida landsvägscykling. För varje säsong som har gått har jag fokuserat mer och mer på bana och sedan början av 2017 gör jag en tandemsatsning ihop med Jörgen Gustafsson, vilket hittills har gett två VM-starter och svenska rekord på 1 km och 4 km. Personligen tycker jag denna cykling är klart roligast och något som jag vill satsa vidare på. Med internationella race under vintern, som fodrar sitt fokus och hårda intervaller, känner jag att säsongen blir för lång om jag dessutom ska tävla massa i april-september på landsväg. En risk med att köra dubbla discipliner är att det – mer eller mindre - kan bli tävlingssäsong året runt och inte kommer några riktiga tillfällen för en period off. Lätt hänt att dunka på med alla sina lopp – för att sedan stå där med noll cykelmotivation och rejält sliten kropp.

En annan faktor som gör att suget för eget landsvägstävlande har avtagit är att jag har fått riktigt roliga och motiverande coachinguppdrag. Förutom att jag är cykeltränare genom Guided Heroes kommer jag vara lagledare åt CK Unis nystartade damelitlag. När jag fick frågan behövde jag inte lång betänketid för att tacka ja. Jag inledde inte mina idrottstränarstudier för att (försöka) träna mig själv till att bli någon supercyklist, utan min drivkraft är att hjälpa andra cyklister att nå sina mål. Till helgen har vi upptakt inför säsongen med gemensam träning, föredrag och andra trevligheter för att ladda på inför tävlingspremiären om två veckor på Östgötaloppet. Detta ska bli kul, tjejer!

Att det kommer bli klart mindre LVG-tävlande betyder dock inte att jag kommer hålla mig från asfaltshojande helt. Kommer alltjämt köra min grundträning på landsvägen med alltifrån distans till 40/20-intervaller, vara med på de lokala träningstävlingarna TCT i Borlänge och om lusten faller sig på kan det bli något officiellt race när det passar in tidsmässigt. En sak som är säker i alla fall är att jag ser fram emot varma sommardagar, trevligt sällskap och glasstopp längs vägen på långpassen!

Avslutar med att bjuda på bilder från mitt och Jörgen Gustafssons ban-VM i Rio de Janeiro. Vi deltog i matchsprint, 1 km tidslopp och 4 km förföljelse i paracyklingens tandemklass. Cykelbilderna kommer härifrån. 

Första tävlingsdagen körde vi 4 km förföljelse. I kvalet noterade vi 4.46, vilket var PB med 4 sek. Vi var nöjda med tiden, men som förväntat räckte det inte för att få köra A- eller B-final i det tuffa startfältet. PS detta är en träningsbild. Hade inte ork för att spexa inför kameran under loppet... #hejmjölksyra

På 1 km tidslopp sänkte vi oss från 1.11 till 1.09, något som framförallt grundlades av att vi förbättrade vårt startvarv med 1,5 sek mot tidigare. 

 På den avslutande sprinten blev det precis som förra VM i Los Angeles 11,6 sek på flygande 200 meter. Vi gick inte vidare till kvartsfinal, men detta var bara en bonussträcka eftersom vi lade mest krut på att träna inför 4 km. 

Efter tävlingarna stannade vi kvar två dagar extra, bland annat för att hinna med en tur till den världsberömda stranden Copacabana

 Likaså fick vi möjlighet att delta på en ceremoni med teprovning som våra vänner i japanska landslaget ordnade

Vi är mycket nöjda med tävlingarna och upplevelsen i övrigt att åka till Rio. Jag har sagt det förr och säger det igen; med Jörgen har man aldrig tråkigt!