Fin säsongsstart för Uni-damerna

Igår kördes Östgötaloppet, säsongspremiären för landsvägsrace i Sverige och mitt första lagledaruppdrag för CK Unis damelitlag. Jag väljer att fatta mig ganska kort eftersom det kommer en mer utförlig race report längre ned från en av tjejerna i laget. För egen del vill jag säga följande:

-       Jag är jättestolt över hela laget! De allra flesta kör sin första officiella cykeltävling någonsin och bland ett 30-tal startande kammar vi hem tre stycken topp 10-placeringar.

-       Dagen innehöll verkligen hela känsloregistret. Från nervös väntan efter att ha hört om den otäcka klungkraschen - ovetandes om hur det var med våra tjejer - till stor glädje över att vi höll oss längst framme vid spurten i andraklungan.

-       Jag och resten av laget vill rikta våra tankar till de som skadades vid kraschen och önska ett snabbt tillfrisknande.

Nu överlåter jag resten av rapporteringen till Cecilia Joneby i laget som har skrivit följande om gårdagens race:

”För ck unis damlag är detta vår första tävling, och för de flesta i laget är det första loppet över huvud taget. Det är tidig start vilket innebär övernattning i närområdet. Under benväckningen på avresemorgonen har Annika fortfarande lånecykel från Cykelgross eftersom reservdelen till hennes egen inte kommit än. Det är Emanuele Sellas tidigare tävlingscykel, och som kuriosa är Sella exakt lika lång som Stark. Min växelvajer till bakväxeln väljer att gå av precis när jag stannar till hemma. Tack vare snabb hjälp kommer vi iväg i tid, och nu hoppas vi att det ska vara slut på cykelstrul. Vi bor på Södra Lunds B&B utanför Ljungsbro där vi får en helt egen våning med kök och sällskapsrum, och det finns ett stall för cyklarna. På kvällen åker vi in till Linköping för att äta middag med vår tränare Marcus Streijffert från Guided Heroes, och går igenom banan. Efter middagen rekar vi banan med bil, ganska oteknisk och med Uppsala-mått fin asfalt. Ett lite sämre parti på stora slingan, och en snäv kurva på lilla slingan.

Starten går 08:30 vid Ljungs kyrka och de 30 deltagarna i damelit ger sig iväg. Själv fick jag en dålig start och hamnar lite efter. Några hundra meter efter start kommer den första bron över Motala ström och fältet smalnar av vilket göra att jag enkelt får kontakt igen. Vi börjar med ett halvt varv på lilla slingan, med ett backigt parti. Det byts positioner ofta, men snart blir farten stabil och klungan lugn. Vi kör ut på stora slingan och klungan håller ihop. Vi i ck uni har fått uppgifter av vår tränare och vi kör enligt plan. Tre har fått i uppgift att hålla sig långt framme, och övriga fyra hjälper till att verkställa det samt står för en hel del dragjobb. Vi visar framfötterna och jobbar på från början. Vi har ett bra samspel i laget och pratar med varandra.

Efter att ha vänt tillbaka mot mål efter ca 3 mil och precis ska köra in i Borensberg igen uppfattar jag en tempoökning och att positionerna ändras. Jag ligger långt fram där klungan är lite smalare och jag uppfattar att det kommer medtävlande från sidan. Jag hinner tänka “undra om det blir körning nu” innan jag hör det karaktäristiska ljudet av kolfiber mot asfalt, och skriken man aldrig glömmer. Jag får uppfattningen att det skett precis bakom mig, och att vi som tar oss vidare är kraftigt reducerade. Inledningsvis höjs tempot för att ta oss förbi samhällets centrum, men sedan sänks det avsevärt och vi som är kvar börjar prata med varandra. Vidare går körningen lugnt. Uni har fyra cyklister kvar, giro tre och valhall två, totalt ca 15 stycken inklusive juniorerna.

Uni har tre cyklister som går i backen, varav två kan fortsätta. På olycksplatsen är hjälp snabbt på plats, och ambulans kommer också fort. Vår sista cyklist har efter omständigheterna klarat sig bra, och efter att ha hjälp övriga det är värre ställt med kan hon återvända till tävlingscentrum och vår oroliga tränare. Enligt Ck Hymers hemsida fick fyra personer avtransporteras med ambulans, varav en blev kvar för observation över natten. Den mediala rapporteringen gick snabbt, och innan anhöriga har hunnit underrättas står det om stor krasch, fyra ambulanser och allvarligt skadade i kvällstidningarna.

För oss som fortsatt händer en incident till där en av våra och en medtävlande krokar ihop, men detta reder sig snabbt. Ingen vill dra och det är lite avvaktande. Vi går in på lilla slingan och det blir fokus på tävlingen. Här ska fyra och ett halvt varv köras, och när ungefär hälften är gjorda går en utbrytning där inte uni är med. Vi försöker få igång ett lagtempo men kommer tyvärr inte ikapp. Andra som har lagmedlemmar i främre klungan drar ner tempot och vi fyra från uni får slita ordentligt. Vi inser att det är kört och återhämtar. Efter sista kurvan är det en lång uppförslutning i en allé mot mål, och jag som tjänar på lång spurt och känner att benen inte är med mig lägger mig fram och försöker ånga på. Jag vet att jag har tre unisar med mig, varav en har en explosiv spurt. Jag hoppas att Camilla ligger på mitt hjul och höjer farten successivt. När jag ser henne i ögonvrån vika ut ställer jag mig upp och försöker trycka på de sista metrarna. Vi slutar alla långt fram i andraklungan, och totalt slutar ck uni på plats 7, 9, 10, 11, 14 och 15. En riktig superpremiär, men tyvärr är det svårt att glädjas. Tankarna går till tjejerna som klarade sig mindre bra, krya på er!”

Filmklipp från spurten i andraklungan där Camilla Hansson kniper sjundeplatsen. Obs ljud på