Soloseger

Tisdagar på hemmaplan är detsamma som TCT, träningstävlingar i Borlänge CK:s regi. Klart roligare och oftast intensivare än att avverka ett vanligt pass. Igår blev det extra intensivt, för då blev det en lång soloutbrytning och kämpande hela vägen in för att hålla klungan bakom mig.

Inför gårdagens TCT hade jag - halvt på skoj och halvt på allvar – sagt till flera att jag skulle vinna solo. Jag vet att det nästan alltid är dödfött att försöka ställa av en hel klunga, men jag kör primärt dessa race för att få bra träning och vad kan vara bättre träning än att först attackera och sedan borra en långtröskel så länge som möjligt?

Banan för dagen var Torsång-Vika-Milsbo-Torsång, dvs ett varv runt Vikasjön och sedan Milsbovarvet för att sedermera få platt målgång i Torsång. Loppet satte av med att tempohästen Patrik Moris drog upp farten direkt – med utdraget fält som följd. Efter 5-6 km, med sida-medvind, tyckte jag att det var dags att börja agera. Tog en stötförning i syfte att försöka skapa en mindre grupp. Dock blev det inte som jag hade tänkt mig, utan blev helt själv – med 35 km kvar. I och med att klungan såg väldigt passiv ut var det bara att mosa på för att försöka skapa sig en bra lucka.

Gå efter wattmätaren och skapa sig mentala delmål var melodin när jag var loss solo. Försökte ligga kring 340-350W, dvs strax över tröskeln, för att få ett meningsfullt avstånd nedåt och första delmålet var att vara själv till Vikasjön. Runt Vikasjön visste jag att det skulle vara svårt för klungan att få till en organiserad jakt eftersom återkommande backar och kurvor gör rytmen ryckig. Samtidigt kändes detta som min hemmaplan efter att ha spenderat barndomen i Vika. När det brantade till i ”puncheur-backarna” tänkte jag tillbaka på gångerna då jag som tonåring hojtade runt sjön för att få upp flåset som fotbollsspelare. Då, liksom nu, sved det i påkarna – med skillnaden att det gick klart fortare nu och att jag hade en jagande klunga bakom mig. Den gången som jag kunde skymta resten av fältet såg jag en trio strax före klungan. Perfekt för mig att det var attackcykling snarare än samarbete bakom!

Väl efter Vikasjön var jag så illa tvungen att mata på i kantvinden. Visste att jag säkert skulle behöva en minuts försprång i alla fall inför den raka motvinden över Milsbo. Luckan bakåt var alltjämt ganska stor, säkert 40-60 sek, så hade vissa förhoppningar om att solokörningen skulle gå hem. Samtidigt började det ta ut sin rätt att jag inledningsvis fick gå på rött för att skapa detta försprång. I motvinden var farten nere på 34-35 km/h och jag fick vara glad om jag kunde klämma ur mig 320W. Tänkte att jag borde lägga mig i tempoposition, men var för trött för att orka byta handposition. Allt fokus låg på att få runt pedalerna. 

Efter motvinden, med dryga halvmilen kvar, hade klungan helt riktigt tagit in en hel del. Gissningsvis var det inte mer än 20 sek ned. Om jag blev inhämtad på slutet skulle jag aldrig hinna återhämta mig för en spurt, utan enda chansen till seger var att fullfölja och gå all-in hela vägen. Antingen vinst eller sistaplats helt enkelt! Det var värdefullt både fysiskt och mentalt att få medvind sista biten för att få upp farten och självförtroendet igen. I och med att klungan fortfarande knaprade in fick jag tugga styrlinda precis hela vägen in för att hålla undan och vinna med typ 5 sek. Väl i mål skrek jag till Sarbast som stod vid sidan om att ta emot min cykel så att jag kunde kasta mig ned på första bästa gräsplätt för att ta igen mig. 35 km solo gjorde att varenda liten muskelfiber i påkarna fick slita och det var inte direkt så att jag satt oberörd med stängd käft under loppet!

Blev trött...

Loppet i siffror

Kul att solosatsningen höll och känns som ett positivt formbesked inför SM om två veckor då jag både ska köra tandemtempo med Jörgen och sedan linjeloppet för Team Ormsalva. Sedan kan jag nämna att benen var allt annat än rappa när jag skulle hoja hem. Om 320-350W var lagom under själva loppet så var det snarare 130W som gällde på hemvägen. Lyckades bland annat med konststycket att få sendrag/kramp både i vad och baksida lår på högerbenet – det var en ”intressant” upplevelse…

Dagens enda cykling består av T/R till gymmet för att ta tag i styrketräningen igen efter två veckor off på den fronten. Exakt vad det blir för övningar återstår att se. Idag håller jag träningspasset spontant och kör det som känns bäst för kropp och knopp.