Veckans roligaste pass

Det blir en del pass under en träningsvecka, men det är ganska lätt att avgöra vilket pass som är allra roligast. Det är då inte att nöta trösklar på tröktrainern eller dra vinterdistans med dubbisar och skärmar. Nej, det är utan tvekan passet som spinningledare varje tisdagskväll på Campus1477J!

Det känns så jäkla skoj att vara igång som spinningledare igen. Både för själva ledandet och även att vara tillbaka på Campus. Gillar stämningen på anläggningen. Nu när jag har kört ett par pass börjar jag känna mig varm i kläderna igen och efter uppehållet i höstas har man ny motivation att dunka järnet i spinningsalen.

Kvällens pass öppnades ganska snällt och sedan blev det tuffare och tuffare. Efter lite backar och annat medelintensivt var det dags för sprintintervaller och avslutningsvis två fyror, som jag hade fått önskemål om att köra. Fyror är – som bekant – ruskigt jobbiga och dessa var väl inget undantag. Hade inga toppenben och blev snabbt stum, men som ledare är det bara att bita ihop och hålla skenet uppe. Man kan liksom inte lätta upp motståndet helt och fikacykla samtidigt som man härjar på deltagarna att ge allt. Jag går i sig inte helt på max själv, prio ett är alltid att ha koll på klassen och ha energi till att peppa dem, men det är ändå så att man tar en del mjölksyra under passets gång. Tycker att det är förbaskat inspirerande att sitta och se hur deltagarna idogt kämpar på, man dras lätt med i det och kör på lite hårdare än man hade tänkt sig. Var verkligen fundersam innan om jag skulle våga lägga in just fyror. Skulle de uppskattas? Skulle deltagarna gå på sparlåga i början av intervallerna för att öka först på sista minuten? Nejdå, det var fullt ös med mycket glimaser och flås – precis som det ska vara på fyraminutersintervaller och efteråt fick jag värmande beröm för passet. Bara att hoppas att deltagarna återkommer på nästa pass också, utlovas mjölksyra även dåJ!