Februari
brukar i normala fall innebära fulhoj och dubbisar. De enda passen som utförs
utomhus är distanpassen medan intervallerna blir inne på tröktrainern. Men idag –
med 10 plusgrader och torra vägar – gick det alldeles utmärkt att plocka ut
racern för att plåga sig igenom 4*4 min-intervaller.
Med aeroracer...
...aerohjälm
...och snabba skoöverdrag borde det väl knappt behövas någon watt alls för att ta sig framåt!? Lägg även till medvind i nordgående riktning.
Lättare mentalt
Det
var onekligen en frihetskänsla att kunna dunka intervallerna utomhus. Äkta
cykelkänsla, frisk luft och fart är något helt annat än att sitta på exakt
samma ställe i en timme på trainern. Så härligt! Bara älskar att köra min
S-Works Venge, kärleken växer sig starkare för varje pass. Den är bättre än CX:n
i ALLA avseenden, till och med vad gäller komforten. Trots att det är en
aeroracer tycker jag att den är riktigt skön att hoja på.
Körde intervallerna på Björklingerakan, de två första i medvind och de två sista i motvind. Vill inte ha några kurvor alls när jag ska kötta maxintervaller.
Det
är en del som skiljer sig när man börjar bedriva intervallträningen utomhus. Först
och främst är det klart roligare. Vad gäller watten
blir det också annorlunda. Det är fullkomligt omöjligt att hålla watten
någorlunda konstant – den pendlar upp och ned beroende på terrängen och vinden.
Wattkåt som man är var det rätt frustrerande när nedförsbackarna kom och
formligen dödade watten. Där sprack målet om 400W på en fyra! Skulle egentligen vilja ha en tokplatt raksträcka eller ett svagt motlut för att verkligen kunna maxa watten. Inledde helt okej
på 387W (5,16W/kg), men sedan gick det bara utför. Det finns en del att jobba
på vad gäller förmågan att hålla igång mjölksyrafyllda påkar…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar