Höstens tävlingsplan

Efter ett par veckor av spontanitet, fikacykling och en stor cykelsynd, att gymma överkroppen, är det dags att dra igång tävlingssäsongen på bana. På söndag stundar höstens första omnium och samtidigt börjar förberedelserna för att tävla internationellt på tandem.

För fler och fler svenska cyklister är det inte nödvändigtvis så att höst och vinter betyder ett totalt tävlingsuppehåll. En del landsvägs- och MTB-cyklister ägnar sig åt att delta i cyclocrosscupen och andra, såsom undertecknad, håller sig till kortkort och parkettgolv inne på velodromen i Falun. Tycker det är kanon att ha möjlighet att hålla igång klungvana och tävlingslusta även denna tid på året!

Att köra omium på singelcykel under hösten ser jag primärt som en del av träningsprocessen inför större mål längre fram. Det är utmärkta tillfällen att få mäta sig med landets bästa bancyklister och få gott om träningstid i Vo2max-zonen för att förhoppningsvis ha mer fart/watt i påkarna när det väl gäller. Att genomföra ett omnium blir som att köra fyra tuffa intervaller och – eftersom vi har nummerlappar på ryggen – vågar jag påstå att jag kommer kämpa lite hårdare än om jag hade suttit själv på en testcykel... #tävlingsmänniska

Senast jag och "Jögge" körde ihop var på tempo-SM i somras. Foto: Niklas Wallner

På fredag är det dags att damma av tandemhojen för första gången den här säsongen. Min tandempartner, sköningen Jörgen Gustafsson, kommer nämligen upp och vi siktar på att få till 2-3 stycken pass ihop för att komma in i den cykelåkningen igen. Det som står närmast på vår agenda är att vi ska tävla i Manchester i slutet av november och, precis som på VM i Los Angeles, är det grenarna sprint, 1 km tidslopp och 4 km förföljelse som gäller. Huvudfokus är förföljelsen där vi både hoppas och tror att vi ska kunna klämma ur oss 4.47 (PB på 4.51 nu) eller snabbare på stor bana.

Tävlingsprogram höst/vinter 2017

15/10 Omnium Falun

19/11 Omnium Falun

24-26/11 Manchester Para-Cycling International 
3/12 Omnium Falun

Härliga dagar

Den här veckan är inte som alla andra veckor, för den här veckan är det barnpassning av syskon som gäller. Då hösten visat sig från sin bästa sida igår och idag har det blivit två racerrundor medan kidsen varit i skolan, perfekt energikick för att sedermera ta hand om ”livspusslet” hemmavid.

En av de bästa sakerna med att bo här uppe i Dalarna igen efter några år i Uppsala är att ha nära till familjen. Det är så okomplicerat att ses över en middag eller kika på IK Brage när de lirar boll på Domnarsvallen. Dessutom är det skoj att få mer tid att umgås med småsyskonen Carl och Tindra. 

Lugnt tempo, fika och trevligt sällskap på dagens runda

När de är i skolan passar jag på att plöja av plugg, jobb och träning så att allt sånt är avbockat tills de ska hämtas. Jobbmässigt är det ganska lugnt med skrivande av träningsprogram och sånt i och med att det är off season för många cyklister, men det händer andra spännande grejer inför framtiden med coachingverksamheten. Ibland måste man våga hoppa på något nytt för att fortsätta utvecklas! Mer än så kan jag inte säga i dagsläget, utan ni får hålla utkik här och på sociala medier så kommer allt offentliggöras framöver.

 

Det var allt för idag. Nu ska det hämtas från ridning innan det är dags för alla svenskars fredagsmys, tacos. Eftersom det är fredag och off season känns det inte orimligt att det blir en kall också=).

Fredagsfys och fredagsmys

Vad mer kan begäras av en fredag än att vara ledig, köra ett roligt velodrompass och inmundiga god mat och dryck på kvällen?

Även om det är lite av off season för tillfället har jag inte släppt cyklingen helt. Först och främst är jag inte urbota less på att hoja och sedan innehåller hösten planer på både nationellt och internationellt tävlande på bana så det är värdefullt att få till något cykelpass i veckan. Tanken är att hålla träningen ostrukturerad två veckor till för att sedan trappa upp cyklandet successivt.

 

Igår kväll blev det velodrompass under ledning av Stefan Carlsson aka SM i livspussel. Tycker det är skönt mentalt att gå på de schemalagda passen! Dels är det kul att träna med sällskap och dels behöver man inte planera sin träning utan bara göra som man blir tillsagd. Blev först en lång intervall i varierad fart och sedan herr Carlssons favoritintervaller, fyror, som kördes med stegrande fart sista två min. Var ett lagom hårt pass och upplevde att kroppen kändes ganska bra för att vara andra velodrompasset den här vintersäsongen.

De gånger som det gick på riktigt fort fick jag tänka på att det väntade burgare och en kall där hemma. Hoppas inte någon som följer en superstrikt diet blir kränkt av denna bild… Bjuder på denna bild som en motpol till många andra bilder som läggs upp på sociala medier. När man checkar flödena är det annars lätt att få intrycket av att idrottare mest håller sig till olika sallader och andra kalorifria alternativ. Jag tränar mer än en medelsvensson och är mån om att äta vettig mat, men tycker samtidigt det är viktigt att kunna unna sig ”praliner”. Klart att det finns utrymme för en burgare och bärs (eller vad man känner för) ibland!

Just ride

Förra helgens träningstävling och trevliga cykelfest avslutade denna landsvägssäsong. Nu är det några veckor med mindre cykling som gäller för att ladda på de mentala batterierna inför höstens velodromtävlingar. När jag väl cyklar är det ostrukturerat och med så få siffror inblandade som möjligt – just ride helt enkelt!

Från lördagens träningstävling. Trevligt att avsluta säsongen med seger - ännu trevligare att ha avslutningsfest ihop på kvällen. Foto: Erik Pettersson

Denna tid på året är off season för många landsvägscyklister, en tid för fysisk och mental återhämtning, reflektion och en möjlighet att testa på lite andra träningsformer än hojande. Jag har själv provat på olika upplägg – alltifrån att inte cykla alls på 3-4 veckor till att dra igång den strukturerade cykelträningen för tidigt.

Enligt mig finns det inget universalupplägg för en smart och lyckad off season, utan – som med mycket annat – så beror det på en rad faktorer. Hur mår kroppen efter säsongens träning och tävlande? Hur är motivationen? Vilken typ av träning trivs du med? När behöver du vara i form nästa gång? Hur ser vardagen ut i övrigt? I rollen som cykeltränare blir det extra tydligt att det finns många olika sätt att ta sig an off season. Någon adept vandrar i bergen, en annan återupptar innebandyn och den tredje varvar korta monarkpass med löpning. Jag kan inte säga vad som är rätt och fel, utan det handlar om att gemensamt hitta ett upplägg som fungerar för individen.

För egen del cyklar jag fortfarande, men i klart mindre omfattning än under tävlingssäsong. Det blir ett par pass i veckan och framförallt ser jag till att skippa typiska ”pannbenspass”. Jag skulle aldrig få mig för att dra av 5-6 timmar utomhus i snålblåst och regn eller köra mig spyfärdig på monarken med fyror eftersom det kostar på för mycket fysiskt och mentalt. Nu handlar det mer om att hålla igång kroppen, träna för att få energi i vardagen och ha kul på passen.

Häromdagen blev det ett velodrompass, mitt första riktiga pass på nya hojen (Cervelo T3). Efter uppvärmning gjorde jag det inte svårare än att jag växlade mellan några snabba varv och några långsamma varv i den följden som jag kände för. Körde utan pulsmätare, saknar effektmätning på velodromhojen och hade inte ens igång varvtiderna. Med andra ord har jag ingen aning om hur jag presterade – och jag bryr mig inte heller! Periodvis är det välgörande att bortse från prestation och bara köra på känsla.

Apropå känsla så är det en go känsla med fikacykling, tycker jag. Idag blev det Runn runt ihop med klasskompisen Elias och givetvis stannade vi för en fika på Torsångs Café. Varm blåbärspaj ihop med en glasskula satt som en smäck!

Hålla en hel säsong

Samma visa upprepar sig varje år, att antalet startande på lopp minskar mot slutet av säsongen. Redan halvåret innan nästkommande säsong smackas det på med ”pannbenspass” på testcykel, på försäsongslägren är det all-in varje dag och det rejsas ivrigt under våren. Resultat: motivationsbrist, överbelastning och uteblivet cyklande senare under säsongen. Jag är glad över att ha lärt av tidigare misstag, att cykelglädjen har bestått under säsongen och även att många adepter har varit aktiva under hösten.

Sett till kontinuitet och cykelglädje har 2017 varit min klart bästa cykelsäsong. Först och främst har jag haft turen att vara förskonad från skador och sjukdom, vilket är en klar skillnad mot förra säsongen som förstördes av flera krascher och återkommande förkylningar. Tävlingsmässigt har nyckeln, för att låta typiskt svensk, varit att hitta en lagom nivå. Periodvis har det varit intensivt med starter, men i andra perioder har jag avstått tävlande helt för att ladda batterierna på hemmaplan.

Anundsloppet. Foto: Peter Vingstedt

Den officiella tävlingssäsongen på landsväg tog slut förra helgen i samband med Sista Chansen och Anundsloppet i Västerås. Det enda som återstår nu är morgondagens TCT, årets sista träningstävling. Även om motivationen för att träna har avtagit de senaste veckorna så tycker jag det ska bli kul att gasa 115 km race imorgon. Det är helt enkelt roligare att ta i med/mot andra än att hoja själv!

Numera är inte det primära som cyklist att fara land och rike runt varje helg, jaga massa topplaceringar och mäta cykelupplevelse i watt. Visst, när jag väl står på startlinjen gör jag självklart mitt bästa för laget/mig själv och jag tränar effektbaserat, men det som verkligen räknas är att ha hälsan i behåll och trivas med sin livsstil. Jag kommer inte grubbla över bakväxelhaveriet på linje-SM eller att jag, helt väntat, blev parkerad uppför Kinnekulle. I sammanhanget är glappande elkablar och dålig W/kg så små problem att det inte ens kan kallas för I-landsproblem… I och med säsongen 2014 – året med utbrändhet/livskris/överträning – har jag ett annat perspektiv på mitt idrottande än att jag hänger upp mig över skitgrejer på race. Istället är jag tacksam över att kroppen har samarbetat så väl under året och att cykellivsstilen har gett energi snarare än att ta energi.

Tips för hållbart cyklande

·      Ta hand om kroppen. Lyssna in om kroppen är redo för hårda intervaller, fikadistans eller vila. Att hålla efter kroppen i gymmet kan också vara en god idé för att minska risken för rygg- och knäproblem.

·      Ta hand om knoppen. Om inte knoppen är redo och i balans kommer du aldrig kunna pressa höga watt i långa loppet – oavsett hur starka påkar du har. Att vårda det mentala kan handla om alltifrån att trivas på jobbet/skolan till att ha kul på hojen.

·      Ta råd. Även om jag snart är färdigutbildad idrottstränare och coachar andra cyklister tar jag gärna råd från omgivningen – allt för att få ett utifrånperspektiv på idrottande och leverne.

·      Ställ undan hojen ibland. Om du lever på oxfilé dagligen kommer du tröttna på det också… Att ta sig en riktig off season under hösten och även att under pågående säsong ta ett par minibreak lär få dig att längta efter cykling igen.

·      Inled inte försäsongen för tidigt.  November, december, januari osv. - ja, försäsongen som svensk cyklist är förbaskat lång! Du behöver givetvis träna regelbundet under höst och vinter för att komma stark till nästkommande säsong, men gör inte träningen tråkigare än den behöver bara. Håll vissa pass helt spontana, hitta alternativ träning för att jobba med flåset (läs Vo2max) och spara på pannbenet tills längre fram under grundträningen.

Dessa fem punkter kan sammanfattas med ett ord, balans.